Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - III. Den nyare tiden. 1500-1815 - Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
motsvarande 1/2 hemman, skulle utrivas. Vid denna tid hade den finska
inflyttningen småningom upphört.[1]
I strävandet för rikets ekonomiska upprättande efter Carl XII:s
krigstid ingick även uppmuntran av nybyggen, varvid uppmärksamheten särskilt
fästes på kärr och mossar, men alltid med villkor, att skogen ej föröddes.
Sålunda medgavs i 1734 års skogsordning för skattemän att göra röjningar
och anlägga torp å skogen, och i förklaring till samma skogsordning den 5
april 1739 fingo landshövdingarna rätt att efter noggrann undersökning
medgiva uppodling på lands- och häradsallmänningar av till skogsbörd otjänliga
kärr och mossar mot skälig frihet. (Jfr sid. 421.) Ytterligare förklarades i
en förordning om »landskulturen» den 25 nov. 1740, att all den jord, som
frälsemän på frälsehemmans samt åbor på skattehemmans skog uppodlade
och väl hävdade, skulle åtnjuta evärdelig skattefrihet, utan att hemmanets
ränta därigenom skulle höjas, så länge det förbleve i deras och deras
arvingars ägo. Enligt ett tillägg till denna förordning av samma år skulle alla
till skogsväxt odugliga kärr och mossar på härads- och sockenallmänningar
indelas på hemmanen till dessas förbättring genom hötäkten från dessa
marker. För dessa slåtterängar, som skulle förbliva förenade med hemmanet,
skulle 50 frihetsår medgivas och ytterligare 30 år, om de höllos hägnade;
den skatt, som sedan åsattes dem, skulle för framtiden bibehållas
oförändrad.
Då någon ville odla å sådan mark, skulle han anmäla det för
landshövdingen, vilken genom kungörelse skulle erbjuda andra att däri deltaga.
Marken skulle då skiftas mellan alla deltagarna, så att de erhölle lika del av
såväl den sidlänta som den bergaktiga; om marken ej kunde i förväg skiftas
borde odlingen göras gemensamt. Dylika odlingar skulle åtnjuta evärdelig
skattefrihet.
I skogsordningarna den 10 dec. 1793 och 1 aug. 1805 uppmuntrades
fortfarande nyodlingar å allmänningar och kronans skogar och hedar genom
frihetsår och evärdlig äganderätt, men odlingen skulle av länsstyrelsen
medgivas blott å kärr och mossar. Uppodlingen i övre Norrlands ödebygder
uppmuntrades med större förmåner.
Genom k. förordn, den 20 nov. 1741 angående ödeslands upptagande i
Västerbotten beviljades åt odlare frälsefrihet för alla nyodlingar och
säterifrihet för 1/10 av sådana, som utförts av adelsmän. Den märkligaste av på
grund av denna förordning gjorda upplåtelser var den, som år 1753 Jonas
Meldercreutz erhöll, innefattande rätt att uppodla ödeslanden mellan
Luleå och Kalix älvar som stöd för järnverk i Råneå och malmbrytning i
Gellivare. Inom detta väldiga område anlade han 67 nybyggen och inköpte
ytterligare 65 gårdar.
Malmfyndigheterna i Lappland, vilka upptäckts och börjat bearbetas på
1600-talet, föranledde snart anläggande av nybyggen för att skaffa uppehälle
åt arbetarna och dragare för forsling av malm och förnödenheter. För att
befordra dylika nybyggesanläggningar utfärdades den 27 sept. 1673 och 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
