Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - III. Den nyare tiden. 1500-1815 - Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förordningen den 18 maj 1767 berättigades hemmansägare att avlåta t. o. m.
tiondelen av hemmanets ägovidd att besittas med full äganderätt.
Avsöndring av vissa till läge och gränser bestämda jordområden var icke
tillåten enligt de gamla lagarna, och genom k. plakat den 2 maj 1673
förbjöds uttryckligen avsöndring från skattehemman och påbjöds, att redan
av söndrade delar skulle återförenas med stamhemmanet. Först genom
en-skiftesförfattningarna (se föreg, sid.) blev avsöndring tillåten. Enligt
författningen 1807 fick ouppodlad jord intill 1/10 av hemmanet avsöndras med full
äganderätt, dock att ingen lägenhet fick göras mindre än 4 tld och att å
lägenheten skulle läggas årlig avgäld i spannmål till siamhemmanet.
LANTMÄTERI.[1] Uppmätning av ägor i och för ägodelning mellan
grannar och för avmätning av egendoms skattskyldighet skedde av gammalt
genom revning (uppmätning med ett rep eller en mätslång, pertica, av 9 alnars
längd), vilket utfördes av särskilda förtroendemän, revkarlar. År 1603
förordnades Andreas Bureus till styresman över lantmäteriet, som skulle
handhava såväl den geografiska kartläggningen av riket som avfattning av
hemmans och byars åker och äng, för vars utförande skulle finnas en
lantmätare i varje landsort. Instruktioner för lantmäteriet utfärdades åren 1628,
1635 och 1643, det sistnämnda året en särskilt för bymäfningen. År 1642
inrättades ett lantmäterikontor i kammarkollegium. Enligt en ny instruktion
år 1688 skulle lånt mäteriför rättningar för ägoskillnad, byte o. dyl. ske i
närvaro av de intresserade parterna. År 1696 inrättades i varje län ett
lantmäterikontor, i vilket lantmätarnas konceptkartor skulle samlas, under det
alt s. k. publika renovationer skulle insändas till det centrala kontoret i
Stockholm.
Intill är 1725 arbetade lantmätarna endast för statens räkning, så att
uppmätning och gradering av ägor skedde blott som grund för skattläggningen,
men enskilda förrättningar utfördes dock med landshövdingens medgivande.
Sagda år ålades lantmätarna att utföra ägodelningar och skiften, vilket sedan
blivit deras huvudsakliga sysselsättning.
Byarna uppmättes till åker och äng med angivande av jordens art och
beskaffenhet, urfjäll och utägor, skog och fiskevatten. Härvid graderades
jorden i 4 grader: 1. stark lermylla och klapper jord; 2. hård lera, svartmylla
och god lätt jord; 3. sandmylla och stenig jord; samt 4. mojord.[2]
BYGGNADSSKICKET[3] var i huvudsak fortfarande det för varje
landsdel sedan gammalt (sid. 199) hävdvunna: I de forna danska provinserna och
angränsande delar av Småland och Västergötland lågo husen kring en sluten,
4-sidig gård, i det övriga Götaland bildade de särskild man- och fägård, vilka
vanligen lågo intill varandra men enligt 1734 års lag skulle byggas skilda.
I Svealand bildade oftast man- och fägård skilda gårdar. På herr-, präst- och
bergslagsgårdar bestod mangården ofta av en huvudbyggnad och två flyglar,
eljes lågo man- och fägård mest i ett sammanhang, kringbyggda och skilda
genom en tvärgående länga av portlider med stall å ena och bod å andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
