Lantbrukets historia : världshistorisk översikt av lantbrukets och lantmannalivets utveckling / 401 (1925) Author: Herman Juhlin-Dannfelt Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - III. Den nyare tiden. 1500-1815 - Sverige

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Det huvudsakliga redskapet var plogen eller årdret, vilka hade olika form i
de olika landsdelarna.[1] I Skåne och (enl. Mentzer) även i Västergötlands
slättbygd användes den germanska grova käVrplogen (fig. 79), som
förspändes med 3, stundom ända till 5 par dragare. I Bohuslän, Värmland, Dalarna
och Norrland hade man" en lättare tass- eller fot-plog, så kallad, emedan dess
korta ås var understödd av en tass eller fot, genom vars inställning plogdjupet
reglerades. I Värmland körde man vid vallbrott före plogen med en särskild
rist. I Mälarprovinsernas samt
Öster- och Västergötlands slättbygder
brukades stångplog, med en lång ås
vilande på oket (vid körning med
hästar bukok). Jämte plogen hade
man för luckring av öppen jord
årder, som i avseende på åsens form
och understödjande överensstämde
med ortens plogtyp. I södra
Sveriges kuperade trakter, där jordens stenighet försvårade bruket av plog,
brukades vanligen blott årder. I Finland liksom i de svenska
finnmarkerna var gaffelplogen (se under Finland sid. 432) det vanliga
åkerredskapet. Av årder omtalas trädesbill, som i 1500-talets inventarielistor
ofta var det enda åkerredskapet, trädesstock, ärjkrok, trädes-, vår- och
myllesårder. Antagligen betecknade trädesstock och krok årder med lutande
kropp, under det att de övriga namnen beteckna årder med vågrät sula.
Myllesårder hade en tvärställd mullfjöl eller en dylik åt vardera sidan.

Fig. 90. Dala plog. Efter Tägte jordsskötsel, 1747.

Fig. 89. Brauners dikesplog. Landtbr. akad. museum.

Vändskivan eller mullfjölen på plogen bestod ännu av en på kant ställd
bräda, men under 1700-talet började man giva denna en svängd form, för att
den skulle vända tiltan. Järn till de i jorden arbetande delarna började först
användas av frih. J. Brauner, vilken tillverkade en dylik plog som (år
1750) uppgavs hava
fått rätt stor spridning.
Prof. And. Berch
avhandlade de
teoretiska grunderna för
plogens rätta
konstruktion.[2]

Harvar och sladdar
finnas blott i en del
inventarielistor från 1500-talet. Av harvar var den rektangulära rätpinn- den
vanligaste; dess pinnar började först på 1700-talet att göras av järn. I
Smålands steniga åkrar användes åtminstone mot periodens slut en länkharv
liksom en liknande i Norge använd (fig. 85) bestående av klossar uppträdda
på stänger, så att harven kunde följa ytans ojämnheter.

Den ännu förekommande tuvkniven konstruerades av frih. Brauner.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>