Lantbrukets historia : världshistorisk översikt av lantbrukets och lantmannalivets utveckling / 410 (1925) Author: Herman Juhlin-Dannfelt Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - III. Den nyare tiden. 1500-1815 - Sverige

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Alla nu brukliga sätt för ympning och okulering voro i bruk, och de
förunderliga resultat, som omtalas av de gamla latinska författarna, gå igen som
svenska erfarenheter, således uppgivas al, alm, hägg, rönn, vide m. fl. vilda
träd som grundstammar för fruktträden.[1] Mot frostfjäriln började man
att efter Thorbern Bergmans förslag använda tjärade näverringar
kring träden.[2]

HUSDJURSSKÖTSEL. Likasom åkerbruket under den nyare tiden intill
1800 icke ökats i lika grad som folkmängden, så har också förhållandet med
kreatursskötseln. Kreatursantalet var enligt G. Sundbärgs beräkningar[3]
för hela riket:

	Hela antalet			På 1,000 inb.
	1571	1805		1571	1805
Hästar	168,000	392,000		187	161
Kor	420,000	803,000		467	330
Andra nötkreatur	378,000	649,000		420	267
Får	560.000	1,216,000		622	500
Getter	155,000	140,000		172	58
Svin	270,000	400,000		300	165

Dessa tal visa en betydlig nedgång av de flesta kreatursslag i förhållande
till folkmängden, minst dock för hästarna, av vilkas antal dock en avsevärd
del ej direkt användes vid jordbruket. H. Forssell beräknade, att på
kungsgårdarna på 1500-talet fanns ungefär 2¹/₂ kreatursenheter på varje
tunna utsäde, och detta överensstämmer rätt väl med det kreatursantal, som
enligt Salander på 1700-talet ansågs böra finnas på en egendom.
Kreatursantalet i förhållande till utsäde och skörd var dock mycket olika i olika
landsdelar, jämförelsevis stort och väl fyllande folkets behov i de kuperade
och skogiga trakterna, men mindre och knappt tillräckligt i mellersta
Sveriges slättbygder. Kreaturens beskaffenhet och avkastning gjorde ej heller
några avsevärda framsteg under denna tid.

Detta stillastående eller relativa tillbakagång förklaras delvis därav, att
intresset för lantbrukets framåtskridande huvudsakligen var riktat på
nyodling, och mindre på kreatursskötselns förbättring, men delvis även på de
svåra missväxter och härjningar av farsoter, som bortryckte stora mängder
av nötboskap och får.

Utfodringen förbättrades föga. Under 1700-talet ägnades väl mycket
intresse åt denna sak, men var huvudsakligen riktat på uppfinnandet av
beredningsmetoder och användning av nödfoder. Alla möjliga växtämnen,
som ej ansågos direkt giftiga, insamlades och bereddes genom häckning,
sörpning, jäsning, begjutning med saltlake eller urin. Sådana ämnen voro
gammal takhalm, lav, vitmossa, renlav, bärris, ljung, bark av lövträd,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>