Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - III. Den nyare tiden. 1500-1815 - Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gjorts, särskilt genom att ståndspersoner slagit sig på jordbruk, upprättat
många förstörda hemman och med sitt föredöme inverkat på bönderna.
Än mer passar detta omdöme på förhållandena under Gustaf III:s
regering. Konungen ägnade stor uppmärksamhet åt Finland, och särskilda
ekonomiska förordningar för denna del av riket blevo vanliga.
En sådan var en den 27 juni 1775 utfärdad förordning om
storskiftesdelningen, varvid även innefattades bestämmelser om avvittring av den för
hemmanen obehövliga marken som kronans egendom. Härigenom upptogs för
Finlands del den för Sverige sedan Gustaf Vasas tid för Sverige gällande
grundsatsen om kronans rätt till de utom bygden liggande markerna. Enligt
storskiftesförordningen skulle varje mantal få en bestämd areal, som först
för Österbottens del bestämdes till 600—1,200 tld efter jordens godhet, och
år 1777 förklarades skola gälla hela det övriga Finland utom Åland, för
vilket särskild förordning utfärdats den 4 dec. 1762. De nämnda betydliga
arealerna syntes dock för små, upprepade framställningar om ökad
jordtilldelning gjordes, och den 20 juni 1783 medgavs, att mantalen i Kuopio län
fingo beräknas till högst 1,700 tld, vilket år 1798 utsträcktes till vissa delar
av Vasa län. Det överblivna, sedan de särskilda hemmanens ägolotter sålunda
avskilts, eller överloppsmarken skulle vara kronans, men med tillfälle för
odlare att därå intaga ett nybygge.
Storskiftet gav nyodlingen en kraftig framstöt genom de förmåner, som
i samband med densamma beviljades. I en förordning av den 28 juni 1775
om skattläggningen i Savolax och Karelen medgavs full skattefrihet för nya,
ständiga åkrar och nedsättning av skatten till hälften för nya ständiga ängar.
I ovannämnda förordning av 1777 fingo åboar företrädesrätt att göra
odlingar å den från deras hemman avskilda överloppsmarken med samma
förmåner i skattehänseende, som beviljats för nyodlingar i Savolaks och Karelen.
Vid riksdagen år 1800 beräknade regeringen, att sedan år 1777 hela 2,000
nya mantal tillkommit.
Ägare av skattejord, som opterat för odling av överloppsmark, erhöllo
genom ett k. brev den 31 mars 1786 rätt att innehava den nyodlade jorden
såsom skatte, och sedan förordning om skatteköp utfärdats den 21 febr.
1789, medgavs följande år rätt för kronoåboar att skatteköpa sina
lägenheter mot erläggande av 3 års ränta.
Alla dessa medgivanden framkallade ökad odling, vilken även
befordrades genom under denna tid av regeringen igångsatt betydlig utsträckning av
landsvägarna samt strömrensningar varigenom sjösänkningar och andra
torrläggningsarbeten befordrades. Framgången i jordbruket visade sig genom
ökade spannmålsskördar, så att det förr vanliga behovet av införsel av
brödsäd minskades och under 1790-talet förbyttes i en överskottsutförsel,
som för år 1795 beräknades till 150,000 t:or. Spannmålsprisen höllos uppe
genom inköp till kronomagasinen. På grund av dessa gynnsamma
förhållanden stego egendomsprisen, och tiden omkring sekelskiftet var en mycket
gynnsam tid för det finska jordbruket.
Intresset för detta framträdde också i ett flitigt författareskap i
ekonomiska ämnen vid Åbo akademi, där år 1747 en professur i ekonomi inrättats.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
