Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - III. Den nyare tiden. 1500-1815 - Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Professorerna Per Kalm, Per Adrian Gadd, C. F.
Mennander, Johan Kraftman, Henr. Gabr. Porthan samt Gabr.
Bonsdorff (prof. i veterinärkunskap fr. 1786) författade en mängd
disputationer och andra skrifter i ekonomiska ämnen, bland vilka främst
märkes Gadds Försök till en systematisk indelning i svenska Landtskötseln,
3 delar 1773—1777, vilken är en allmän jordbrukslära men även är rik på
speciella uppgifter om Finlands jordbruk. De flesta av professorerna vid
akademien ägnade sig vid denna tid också åt praktiskt jordbruk vid egna
lantgårdar. En frukt av det livliga intresset i Åbo för lantbruket var
stiftandet den 1 nov. 1797 av det K. finska hushållningssällskapet. Detta sällskap,
som närmast hade det Patriotiska Sällskapet i Sverige samt det danska
lanthushållningssällskapet till förebild och angavs hava till uppgift att främja
den enskilda hushållningen och lanthushållningen i synnerhet genom
spridande av kunskaper och förbättrade redskap samt genom utdelningar av
belöningar åt medborgare, som utmärkt sig i lanthushållningen och därmed
samhörande näringar, hade en halvt officiell karaktär genom sina stiftares
och första ledamöters ställning, i det att dessa utgjordes huvudsakligen av
landets högsta administrativa ämbetsmän och professorer vid akademien,
liksom genom kungl, medgivande av rätt att direkt vända sig med
framställningar till regeringen. Sällskapet utövade under sina första år en livlig
verksamhet genom behandling av allmänna angelägenheter rörande lantbruket,
yttranden och inlagor till regeringen angående sådana, spridande av
upplysning och nya redskapsmodeller, utarbetande av sockenbeskrivningar,
uppställande av prisfrågor samt belöningars utdelande. Olika försök att
offentliggöra meddelanden från sällskapet (Utdrag ur K. finska sällskapets
dagbok, 1800—1803, Hushållsunderrättelser för menige man 1801—1803 och
Underrättelser från K. finska hushållningssällskapet 1807), hade ringa
framgång. Av sällskapet belönade svar på prisfrågor och andra avhandlingar
samlades i Sällskapets Handlingar, varav en del utkom år 1803 och 1807. Bland
av sällskapet belönade skrifter förtjänar särskilt nämnas en av professor
J. Tengström författad Hushållslärobok för finska bonden, 1803, varav
en ny upplaga utgavs av sällskapet 1844.
Odlingens framgång berodde ända till detta tidsskedes slut på dess
utvidgning över förut odlad mark, möjliggjord genom sjösänkningar,
strömrensningar och torrläggningsåtgärder.
Svedjebruket inskränktes i de mer odlade landsdelarna och förbjöds
upprepade gånger i storskiftes- och skattläggningsförordningarna. Det hade vid
århundradets slut försvunnit här och var i landets södra delar, men var
ännu allmänt brukligt, särdeles i de östra och inre landsdelarna. Det
berömmes såsom givande rikare skördar än den fasta åkern och detta utan
användning av gödsel och med ringa bearbetning, samt därefter flera års
gott bete, men dess fördärvlighet genom den stora skogsförödelse, varmed det
var förenat väckte även här betänkligheter. Gadd beräknade, att 5,250
fullvuxna träd uppbrändes för att erhålla en skörd av 27 tunnor råg.
Om de sätt, varpå svedjebruket i senare delen av 1700-talet utfördes,
lämna den tidens författare noggranna uppgifter, som av G. Grotenfelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
