Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - III. Den nyare tiden. 1500-1815 - Nordamerika - Indianerns jordbruk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
genom att deras bark och savring krossades runt stammen nära marken,
varefter träden, sedan de torkat, fälldes med eld och stenyxor samt brändes.
Hos de nordliga stammarna fälldes träden 3 fot över marken, varefter stammar
och grenar uppstaplades kring stubbarna och brändes. För sådden
uppluckrades vanligen blott såfläckarna, vilket utfördes med enkla handredskap
av trä, sten eller ben, oftast hackor av ett träskaft med ett därvid bundet
blad av ett musselskal eller ett bogblad av björn. Av metallverktyg
fanns vid européernas ankomst endast knivar av koppar, men de vanligaste
skärande verktygen voro flintknivar.
Gödsling var i regel onödig, emedan man flyttade odlingen till ny
jungfrulig jord, då den förut upptagna böljade bliva utsugen. I de norra
atlantiska kusttrakterna gödslades dock för majs på det sätt, att i varje liten kupa
en fisk myllades tillsammans med utsädet.
Majs var det enda sädesslaget och odlades av alla åkerbrukande stammar
från ostkusten till Mexico. Den var deras förnämsta föda och som bevis på
den stora omfattning denna odling hade, omtalas, att man vid ett krigståg
mot irokeserna behövde 7 dagar för att avskära majsen vid 4 byar, och stora
förråd av majs påträffades i ovanjordiska magasin och nedgrävda i jorden.
Flera olika sorter av majs odlades, manshög senvuxen och alnshög tidig,
med mjölig kärna eller glasig (flint-corn), hästtandmajs, söt majs, som åts
omogen, och med kärna av växlande färg. Några, intill 6, korn sattes i små
kupor i rader med 3 fots mellanrum, och sedan plantorna blivit halvvuxna,
kupades jorden upp mot dem.
Av bönor, som också voro ett viktigt födoämne och odlades på samma
sätt, hade indianerna flera slag, bland dem rosenbönan (Phaseolus
multifloras) och möjligen den vanliga trädgårdsbönan (Ph. vulgaris) samt i
södern Lima-bönan (Ph. lunatus). Även ärter odlades, av vad art är ovisst;
i kusttrakterna anses de ha varit strandvial (Lathyrus maritimus).
I mellanrummen mellan majskuporna odlades åtskilliga gurkväxter,
såsom flera slags pumpor, bland dem en jättepumpa (squash) och kurbitser,
vilka användes både till föda och till flaskor, samt i södern anguria.
Vidare odlades solros, av vars frön bereddes gröt och bröd, jordärtskocka,
som växte allmänt vild, tobak, dels på fastlandet den gulblommiga
»bondtobaken» (Nicotiana nistica), dels i Västindien den storbladiga, rödblommiga
N. tabacum, spansk peppar (Capsicum annuum och frutescens) samt i
kustlandet vid Mexikanska viken sötpotatis (batater). Till vävnadsmaterial
odlades bomull, på fastlandet Gossypium hirsutum, på de västindiska öarna
G. barbadense, men därjämte användes även fibrer av åtskilliga andra, vilt
förekommande växtarter.
Indianerna använde en mängd frukter som föda. Om och i vilken mån
sådana odlades, är okänt. Bland sådana växter må nämnas vinrankan, som
allmänt växte vild vid atlantkusten i 2 varieteter, en med små sura, en
annan med stora söta bär. De omtalas som slingrande högt uppe i träden.
Av plommon förekommo åtskilliga sorter samt åtskilliga slag av valnötter,
kastanjer m. m. I de tropiska trakterna förekommo ananas och bananer
såväl vilda som odlade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
