Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - III. Den nyare tiden. 1500-1815 - Nordamerika - Koloniperioden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
undersåtar det upptäckts, och Englands härskare beviljade på grund därav
åt bolag, grupper av utvandrare och enskilda lord proprietors rätt att taga
det i besittning, varvid i regel ingen hänsyn togs till de dittillsvarande
indianska bebyggarnas rätt. Endast undantagsvis förekom att, såsom William
Penn gjorde, av dessa köpa äganderätten till det område, vara kolonisterna
erhållit förläning.
Virginien, den södra av de engelska kolonierna, tilldelades ett kompani i
London som län under Englands konung. Kompaniet bemyndigades att till
kolonister antaga de engelska undersåtar, som ville utvandra och att själv
bestämma de villkor, på vilka det utdelade jord åt dem. Till en början drevs
jordbruket för koloniens gemensamma räkning, och de särskilda familjerna
erhöllo sina förnödenheter från koloniens magasin efter antalet
familjemedlemmar. Här lika litet som i den puritanska Ny-Englandskolonien
New-Plymouth, där kommunistisk hushållning också försöktes, hade detta
framgång. Lättja och slöhet togo överhand, och kolonien avtynade. Man
övergick då i Virginien först till att utlämna jorden på arrende, men snart med
äganderätt mot viss avgäld, quit-rent, till kompaniet.
Jorden förvärvades i Virginien på 3 olika sätt. Ett var att köpa andelsbrev
i kompaniet, s. k. bills of adventure, vilket gav rätt såväl till andel i
dess vinst som till 100 acres jord vid den första fördelningen och ytterligare
100 vid en följande. Det förekom även, att sammanslutningar köpte ett
flertal andelar och därigenom förvärvade stora sammanhängande områden,
som sedan kunde styckas. Lottägare, som icke reste ut till kolonien, sålde
sina rättigheter till jord till nybyggare. Vidare utdelade kompaniet jord till
förtjänta män, såsom präster, domare och förvaltningstjänstemän, men även
som belöning åt kroppsarbetare. I regel erhöll avgående tjänsteman lika
mycket jord som innehavare av en lott i kompaniet och lika mycket till, om
han inom 3 år bebyggt sin jordegendom. Slutligen förvärvades jord på grund
av »huvudrätt», (headright), 50 acres tilldelades lottägare, som bekostade sin
utresa och lika mycket för varje person, som han förde till kolonien på sin
bekostnad, och som stannade där i 3 år. Denna rätt utsträcktes senare även
till nybyggare, som ej voro lottägare, och så småningom utfärdades dylika
patent åt vem som helst mot en mindre avgift till kompaniets sekreterare.
Den, vars utresa sålunda betalades av annan person, förband sig i regel att i
ersättning tjäna utan lön i 6 år. På detta sätt utfraktades en stor mängd
fattiga, vilkas antal i England starkt ökats genom de avhysningar av
husmän, som skedde i samband med byarnas skifte, och det blev vanligt, att
kommunerna sålde sina fattiga till en skeppskapten, som sedan vid
framkomsten till nybyggare avyttrade dem som sålunda tjänstepliktiga (indentured)
tjänare. På detta sätt förvärvade sig nybyggarna på en gång arbetare
och ökad jordareal, och storleken av jordegendomarna var därför stadd i
jämn tillväxt.
Platsen för jordupplåtelsen valdes av nybyggaren själv och utstakades av
lantmätare, vanligen så att de första gränserna sträcktes vinkelrätt mot
stranden av havet, en sjö eller ett vattendrag 1 mil inåt landet. Vid följande
upplåtelse innanför innergränsen av den första raden av egendomar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
