Lantbrukets historia : världshistorisk översikt av lantbrukets och lantmannalivets utveckling / 444 (1925) Author: Herman Juhlin-Dannfelt Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - III. Den nyare tiden. 1500-1815 - Nordamerika - Koloniperioden

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

läromästare i vinberedning inkallades, men erfarenheten visade snart, att
vintrarnas stränghet gjorde dessa odlingar osäkrare, än man antagit. Även
silkesodling sökte man införa, särskilt emedan negrernas starka förökning syntes
göra ett för kvinnorna lämpligt arbete önskvärt, men dessas håg- och
vårdslöshet gjorde, att även häruti framgången blev ringa. Däremot lyckades
strävandena att införa odlingen av indigo bättre, och denna fick snart stor
omfattning i de södra kolonierna.

Fig 95. Åkerredskap under kolonitidens senare del. Efter Sanford.

I Syd-Carolina infördes odlingen av ris, och sedan år 1696 utsäde härav
erhållits från Madagaskar, tog denna odling stor omfattning i det lågt
liggande landet, där
överdämning av fälten kunde
anordnas. Ris blev snart denna
kolonis viktigaste produkt, och
då endast negerslavar kunde
uthärda arbetet i det heta
och sumpiga landet, bidrog
detta att öka slavhållningen
och jordens samling till
stora plantager, vars
ägare ägde kapital att skaffa
nödig uppsättning av
slavar.

I Canada och därifrån kring de stora sjöarna och ned genom Mississippidalen
spreds odlingen genom de missionsstationer och militärposter, som
fransmännen anlade. Acadia (senare Nova Scotia och New Brunswick), som
koloniserades år 1604, förvandlades snart till en verklig trädgårdstrakt. Är
1640 hade missionärer anlagt jordbrukande missionsstationer vid S:t
Lawrence-floden med boskapsuppfödning och veteodling. År 1676 fattade
fransmännen fast fot vid Ontario, och från denna tid sökte de med kraft att
härifrån kolonisera landet kring och söder om sjöarna och i Ohios och
Mississippis dalar, liksom de även trängde fram här från söder efter den senare
floden. Alla dessa franska nybyggen bedrevo jämte jakt ett blandat
jordbruk med odling av vete och majs, boskapsskötsel och en omfattande
grönsaks- och fruktodling. De ädla franska päron-, äpple- och körsbärssorter,
som infördes, lade grunden till den ännu fortvarande, framstående
fruktodlingen i Indiana och Illinois. För att förbättra betet skola fransmännen
hava infört »Kentucky-blue-grass» (ängsgröe) och vitklöver, som sedan
gjort betesmarkerna i dessa trakter så berömda. I de södra trakterna
infördes odlingen av sockerrör. Hela denna av myndigheterna med stor energi
och betydliga kostnader framdrivna kolonisation hann dock aldrig att under
det franska väldet bliva mer än en misslyckad affär, »the Mississippi-bubble».

REDSKAPEN för jordens bearbetning och skörden voro under
kolonisationstidens början av enklaste och ofullkomligaste beskaffenhet. Plogen
kom visserligen snart i bruk, men dess otympliga beskaffenhet, järnets
dyrhet, de vid röjningen kvarlämnade stubbarna samt odlingarnas ringa
utsträckning och ofta även bristen på dragare, allt detta gjorde, att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>