Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - III. Den nyare tiden. 1500-1815 - Nordamerika - Perioden för den primitiva odlingens utsträckning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1800-talet gjordes också försök att konstruera skördemaskiner och tröskverk,
vilka dock först på 1830-talet blevo praktiskt användbara.
HUSDJURSAVELN började också att utvecklas till en högre ståndpunkt,
sedan väl nybyggaretiden passerats.
Hästaveln gick starkt framåt så till omfattning som till kvalitet, särdeles
i Kentucky, där den berömda amerikanska travarerasen först utbildades.
Som stamfäder för denna nämnas den år 1788 införda engelska
fullblodshästen Messenger, en marockansk hingst Grand Bashaw, fullblodshingsten
True Briton och hans 1793 födda son Justin Morgan, den år 1823 införda
Norfolktravaren Bellfounder och tre kanadensiska hingstar av normandiskt
ursprung, — således en rätt brokig blandning. Från de införda spanska
hästarna, som spritts från Mexico härstammade de för sin uthållighet men
även för sin svårhanterlighet kända »broncos», indianernas och cow-boys
hästar, som levde halvvilda på prairierna. Av de flamska hästar, som
införts av holländare framgick en berömd kallblodig häststam, Conestogas.
Som drag- och lastdjur blevo muldjur mycket omtyckta. Deras avel
bedrevs framför allt i Kentucky och bomullsstaterna. Den ädla mulavel, som
alltjämt fortsatts i Kentucky, grundades genom användning av de ädla
åsnehingstar, som Washington fick från Lafayette och konungen av
Spanien.
Nötboskap. I de östra staterna sökte man att planmässigt förädla
boskapen till större avkastning genom införande av holländska och senare i
synnerhet av engelska rasdjur. Den amerikanska, senare s. k. Holstein-Frisiska
boskapsrasen går tillbaka till införsel av holländska avelsdjur i slutet på
1700-talet. Från England infördes långhorns- och den nybildade korthorns-
samt Hereford-rasen (1817), för korsning och renavel. I de västra
landsdelarna spred sig den spanska rasen från Mexico över hela landet väster om
Mississippi och Missouri, där denna halvvilda boskap mest gick under
namnet Texasboskap.
Fåraveln. Sedan väl de hämmande banden på en inhemsk ylleindustri
(sid. 446) bortfallit genom frigörelsen från England, började snart intresset
för fåraveln ökas, vartill ock de höga ullprisen under de napoleonska krigen
bidrogo. Den inhemska fårstammen hade starkt degenererat under det fria
livet i skogarna och bestod mest av små, svarta djur med litet ull. Det blev
därför nödvändigt att förbättra denna, och härtill användes under denna tid
uteslutande merinos. Den första införseln av sådana omtalas från år 1793,
och under den napoleonska tiden inköptes sedan stora spanska hjordar. Är
1809 skall införseln hava stigit till 5,000 djur. Staten New York utfäste en
belöning av 50 dollars för den första merinobaggen i varje grevskap och
understödde inrättandet av yllefaktorier.
Svinskötseln fick största omfattning i Ohioflodens dalgång, i vilkens
ek- och bokskogar djuren hade rikt bete, under det att majsskördarna lämnade
ett billigt och till fettansättning drivande vinterfoder. Ohio, Indiana,
Kentucky och Tenessee blevo från denna tiden de förnämsta svinuppfödande
staterna och Cincinnati huvudpunkten för exportslakterirörelsen.
Svinstammen torde väl till en början hava härstammat från de av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
