Lantbrukets historia : världshistorisk översikt av lantbrukets och lantmannalivets utveckling / 471 (1925) Author: Herman Juhlin-Dannfelt Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - IV. Det rationella jordbrukets period - Inledning

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

klokt urval av friska och produktivkraftiga frambragta rena rasers
företräde. En i den skandinaviska norden inflytelserik förfäktare av denna
mening var prof. V. Prosch i Köpenhamn.

Uppfattningen om företrädet av ren ras har väl i vissa fall lett till en väl
långt driven formalism vid bedömandet av djurs värde för aveln, i det att
man fäst stor vikt vid viss typ eller vissa egenskaper, som icke stå i något
bestämt förhållande till djurens nyttighetsvärde, beroende därpå att en i de
minsta enskildheter gående likformighet ansetts vara tecken till lika ärftliga
anlag. Framför allt har man dock
numera grundat bedömande av djurs
avels-värde på deras egen avkastning samt
härkomst från djur med hög
produktionsförmåga och på beskaffenheten av
den avkomma djuren lämnat
(avkommebedömning).

Fig. 97. Louis Pasteur.

DJURLÄKEKONSTEN har under nu
avhandlade period gjort stora framsteg
och blivit en rationell vetenskap. Särskilt
gäller detta bekämpandet av smittsamma
sjukdomar, av vilka vissa, förr tidtals
svårt härjande, såsom boskapspesten, så
gott som fullständigt utestängts från
Europa utom Ryssland, samt igelsjuka
hos får, elekartad lungsjuka, mjältbrand,
rödsjuka hos svin m. fl. numera hindras
att få någon större spridning. Som medel
däremot har den redan under 1700-talet
i flera länder använda nedslaktningen av
smittade eller för smitta misstänkta djur och desinficering ytterligare
utvecklats. I hög grad beror också framgången på användningen av nya
metoder, bestående i införandet i djurens kropp av vacciner och sera som döda
smittalstrarna eller hindra deras utveckling.

I människomedicinen hade redan för årtusenden sedan detta tillämpats
beträffande smittkoppor och i slutet av 1700-talet satts i system av den
engelske läkaren E. Jenner, upphovsmannen till skyddsympning med
kokopp-vaccin. Först genom Louis Pasteurs (1822—1895) banbrytande
undersökningar rörande bakterier och dessas verkan som
sjukdomsalstrare har den varaktiga grunden lagts för skyddsympning med
försvagade kulturer av smittoförande bakterier, varigenom en längre eller kortare tid
fortvarande alstring i kroppen igångsattes av s. k. antikroppar, vilka döda
de smittoförande bakterierna eller hämma deras verksamhet och sålunda
meddela en aktiv immunitet. Pasteur införde dylik skyddsympning mot
hönskolera (1880), mjältbrand (1881) och vattuskräck (1885). Ett
ytterligare stort framsteg gjordes genom Em. Ad. v. Behrings (1854—1917)
och S. Kitasatos undersökningar (1890) av stelkramp och difteri, vilka
visade, att genom insprutning av blodserum från djur, som förut

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>