Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - IV. Det rationella jordbrukets period - Spanien och Portugal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En mycket ädel stam av andalusiska hästar vid det år 1748 inrättade
kungl, stuteriet vid Alter i Portugal, upphlandades under den franska
ockupationstiden 1812 med låglandsblod, antagligen normander, och har senare
ytterligare försämrats. I senare tid har man sökt att åter höja densamma
genom användning av utvalda andalusiska hingstar.
Åsnor och mulåsnor äro talrikare än i något annat europeiskt land och
fylla till stor del behovet av last-, drag- och riddjur. De spanska åsnorna
hava bibehållit sitt gamla anseende och åsnehingstar, parade med
andalusiska hästston, lämna muldjur, som skattas högt som rid- och dragdjur.
Nötboskapen företer i olika trakter olika typer, till stor del beroende på
klimatiska förhållanden och därpå beroende tillgång på bete, och på grund
därav urskiljas ett flertal lokala raser, vilka dock även sammanfattas som
den iberiska rasen. Alla äro de oförädlade naturraser, senvuxna, föga
ömtåliga för svält, mest ansedda som dragdjur, men mycket mjölkfattiga. I
södra och mellersta Spanien är uppfödningen av tjurar för tjurfäktningarna
en viktig inkomstkälla. I Portugal omtalas flera lokala raser, som äro mer
avsevärt olika varandra. En av dem, turina-rasen, tros härstamma från
införda holländska djur.
Får. Den iberiska halvöns berömda fårras, Merino, vars under morernas
tid uppnådda höga förädling i avseende på ullens finhet länge gav Spaniens
fåravel den förnämsta rangplatsen i Europa, har under 1800-talet gått
tillbaka såväl i anseende som i antal djur. Detta beror dels på konkurrensen
från transoceana länder med lika gynnsamma naturförhållanden och
billigare uppfödning, men även på inskränkningen i de privilegier, kallade la
mesta, som innebar rätt till fritt bete på de vidsträckta, oodlade områdena i
höglanden och fri vandringsrätt över vissa sträckor mellan dessa
betesmarker och låglandet, dit de vandrande fördes över vintern. Denna fria
genomvandringsrätt avskaffades år 1822. Därjämte finnas simpla lantraser, såsom
bordaleira, i Portugal, med mer långsträckt och högbent kroppsbyggnad,
mindre böjda horn och mindre riklig och grövre ull. Denna ras lämnar
mjölk, och mjölken användes för ostberedning.
Getter finnas fortfarande i stort antal och ha stor betydelse både genom
sin mjölk, som allmänt används för ostberedning, köttet, som utgör en
betydande del av folkets föda, samt skinnen, som beredas för tillverkning av
handskar och skor. Flera raser finnas, men ingen särskild omsorg ägnas aveln.
Svinaveln är mycket omfattande särdeles i de norra landskapen, där
ekskogarnas ollon lämnar dem riklig föda. Rasen, tillhörande den romanska
typen (sid. 9), har väl bibehållit de egenskaper, snabbvuxenhet och stor
gödningsförmåga, som var anledningen till dess användning vid förädlingen av
andra europeiska lantraser.
Hönsskötsel är allmän men fyller icke landets egen förbrukning av ägg.
Man håller mest den blå andalusiska och den svarta Minorkarasen.
Biskötsel, för vilken fruktodlingarna och de oodlade markerna med hed-
och bergsvegetation äro synnerligen gynnsamma, finnes också vid varje gård
men så gott som endast för eget behov. Den stod ännu vid sekelskiftet.på
ålderdomlig ståndpunkt, i det att man använde biboningar med fast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
