Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - IV. Det rationella jordbrukets period - Frankrike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
centralt jordbruksrád (Conseil d’agriculture) sammansatt av i huvudstaden
boende personer och en representant för vart av rikets departement. Tillika
uppmuntrades återupplivandet eller nybildandet av provinsiella
lantbrukssällskap, sociétés och comices agricoles, de förra för upplysnings spridande,
försöksverksamhet och andra uppgifter på det teoretiska området, de senare
för praktiska åtgärder såsom utställningar, premiering, kapplöpningar m. m.
Trädgårdsundervisningen vid plantskolan i Luxembourg-trädgården i Paris
återupptogs. Uppmaningar till torrläggnings- och nyodlingsföretag
utfärdades. Införsel av avelsdjur av förädlade raser började ånyo, och
vetenskapsmän utsändes för att eftersöka växter, som kunde acklimatiseras i
Frankrike. Utgivandet av en tidskrift, Annales agricoles understöddes o. s. v.
Själen i denna verksamma styrelse, Elie de Decazes, föll emellertid
år 1820 offer för de ultrareaktionäras ovilja, och med hans utträde ur
regeringen vidtog en period av overksamhet beträffande statsåtgärder för
jordbrukets befordran, vilken givit den följande tidens lantbruksstyrelse
vedernamnet »den negativa administrationens skola».[1]
Att intresset för jordbruket ej var dött ute i landet, visade tillkomsten med
stöd av subskriberade medel av en mönstergård och lantbruksskola på
Roville i departementet Meurthe, vilken år 1822 började sin verksamhet
under ledning av C. J. Alex. Matthieu de Dombasle (1777—1843),
vilken inom lantbruksvärlden i Frankrike åtnjöt ett anseende motsvarande
Thaers i Tyskland, och vilkens skrifter, Calendrier du bon cultivateur
(1821), Annales de Roville (1824—32) och Traité d’agriculture (1861—62)
länge intogo främsta platsen i landets jordbrukslitteratur.
Sedan en central lantbruksstyrelse Direction generale de l’agriculture
inrättats år 1828 och jordbruksärendena år 1831 överflyttats från det av
politiska hänsyn starkt påverkade inrikesdepartementet till ett departement
för handel och näringar, vidtog åter en livligare verksamhet inom
jordbruksadministrationen. Lantbrukssällskapen ute i landet uppmuntrades till ökad
verksamhet bl. a. genom anslag för prisbelöning vid lantbruksmöten, och
antalet ökades såväl av allmänna sällskap som av föreningar för särskilda
verksamhetsgrenar såsom trädgårds-, silkesodlare-, vinodlare- och
veterinärföreningar. Lantbrukssällskapet i Paris (sid. 241),-efter restaurationen kallat
Société royule et centrale, fick åter karaktär av en representation för hela
rikets jordbruk, vilkens yttrande regeringen inhämtade i frågor, där
vetenskaplig sakkunskap ansågs hava betydelse. För den år 1835 planerade
statistiken utfördes år 1840 en statistisk undersökning av landet, vilken sedan
upprepades vart årtionde.
För speciella ärenden, såsom avelsanstalternas och
undervisningsväsendets inspektion, och även i övrigt för att hålla regeringen i kunskap om
tillståndet av särskilda grenar av lanthushållningen i riket hade regeringen
under senaste tiden av Tanden regime använt särskilda inspektörer. Denna
organisation återställdes år 1841, då utom den ännu kvarvarande
befattningen som inspektör över veterinärväsendet och statsschäferierna ett antal
fasta inspektörsbefattningar tillsattes, för husdjursavel, vattenhushållning,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
