Lantbrukets historia : världshistorisk översikt av lantbrukets och lantmannalivets utveckling / 495 (1925) Author: Herman Juhlin-Dannfelt Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - IV. Det rationella jordbrukets period - Frankrike

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

för import- (1819) och export- (1832) tullar å vete, råg, majs och mjöl, samt
(1831) å korn, bovete och havre. Vid visst medelpris (olika i de 4 delar, vari
landet i detta avseende delades) gällde en viss normal importtull, vilken
sänktes vid högre marknadspris och höjdes vid lägre, tills vid en viss
prisnivå införsel förbjöds (dock ej efter 1832), och på samma sätt höjdes
exporttullen vid högt och sänktes vid lågt marknadspris. I dessa bestämmelser
gjordes ofta ändringar, då skörderesultatet gav anledning därtill.

Den osäkerhet, som den rörliga tullskalan medförde för handeln, hade
hindrat denna att taga sådan utveckling, som kunnat inverka utjämnande
på spannmålsprisen i landets olika delar, och tillika hindrat utförsel av vete
till England från de norra och centrala landsdelarna, där veteodlingen lätt
kunde ökats, om lönande avsättning säkert funnits. Detta bidrog till att
stödja den under 1850-talet allt mer framträdande opinionen för fri utförsel
och fasta, låga importtullar. Slutligen segrade denna mening, och den 15
juni 1861 blev all spannmålsutförsel och införsel av övriga sädesslag tullfri,
med undantag för vete och spelt, som belades med en bestämd, låg
införseltull, samt ris, vara tullsatsen växlade efter ursprungslandet. Den sålunda
införda, så gott som fullständiga frihandeln frångicks åter 1885 och de då
införda tullsatserna stegrades år 1894 till ett verksamt skydd för de inländska
odlarna.

JORDBESITTNING. Genom den vid den stora revolutionen införda
frigörelsen av underlydande bondgårdar samt i samband med försäljningen av
indragna kyrko- och adelsgods ökades antalet av självständiga
jordbesittningar mycket, och till följd av den samtidigt införda lagen om lika
arvdelning har jordstyckningen alltjämt tilltagit.

Antalet jordegendomar av olika storlek var år 1882.[1]

	av alla jordbruk %	av hela jordarealen %
under 1 har .........................	38’2	2’2
1—10 har ...........................	46’5	22’9
10—40 har .........................	12’8	29’9
över 40 har .........................	2’5	45’0

Härtill kommer, att den med den gamla ägosamfälligheten följande
tegblandningen ännu är allmän, så att jordegendomarna ofta bestå av ett flertal
ägostycken blandade med dem, som tillhöra andra egendomar. Till följd av
deri hos bönderna vanliga motviljan mot förändring av
jordegendomsförhållandena och de höga kostnader, varmed ägobyten voro förenade, samt
saknaden av lagbestämmelser om rätt att framtvinga sådana, hava ägobyten
för tegblandningens undanrödjande föga förekommit annat än så till vida, att
arrendatorer sins emellan genom muntlig överenskommelse bytt
brukningsrätten till enstaka spritt liggande jordstycken. Först genom lag om skifte
(remembrement) den 27 nov. 1918 underlättades ett laga skiftes genom
förande genom att lagen gav en majoritet av ²/₃ av ägarna till av detsamma
berörd jord, vilka tillsammans äga minst hälften av arealen, rätt att påfordra
skiftets genomförande.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>