Lantbrukets historia : världshistorisk översikt av lantbrukets och lantmannalivets utveckling / 512 (1925) Author: Herman Juhlin-Dannfelt Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - IV. Det rationella jordbrukets period - Frankrike

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sitt fina kött, Crève-coeur, Normandiets berömda värpras, samt det på
1860-talet ur Houdan-rasen genom korsning skapade Faverolles.

En betydande försäljning av ägg och fina slakthöns inom landet och
genom export företrädesvis till London äger rum.

Av ankor har ett stort antal olika raser utbildats, av vilka Rouenankan
spritts till många länder och mycket användes för förädling av andra raser.

På samma sätt har Toulousegåsen blivit mycket spridd i utlandet.
Gödning av gäss genom stoppning har fått stor omfattning i Toulouse och i
Poitou, vilken provins är stor leverantör av gåslever.

BIODLINGEN synes hava gått tillbaka under senaste halvseklet, om man
får döma efter följande siffror[1] för antalet bisamhällen och beräknad skörd
av honung och vax:

År	1,000 kupor		honung ton		vax ton
1852 ..................	1,956		6,272		1,453
1862 ..................	2,427		14,024		2.512
1882 .................	1,975		9,782		2,633
1892 ..................	1,604		7,499		2,395
1898 ..................	1,587		7,588		2,208

Denna minskning kan förklaras genom den fortgående uppodlingen av
hedarna, biens förnämsta betesmarker, men även av yngelrötan, vilken
vunnit allmän spridning, samt nedgången i sockerpriset. Biodlingen är dock
fortfarande mycket allmän, särdeles i Provence, där esparsetten lämnar en
fin honung och det gamla bruket att flytta bisamhällena efter de
honungsrika växternas blomning i olika trakter bibehållit sig.

Jämte la Société centrale (d’agriculture, de Sé riciculture et de Zoologie
agricole, stiftat år 1856 ha ett stort antal lokala föreningar verkat för
biodlingens främjande.

SILKESODLINGEN, som under föregående period blivit en viktig näring
i södra Frankrike, var föremål för trägna omsorger från myndigheternas
sida. År 1839 utsändes en person för att studera denna odling i Kina och
därifrån skaffa bättre mullbärsträd. Senare gingo de offentliga åtgärderna
huvudsakligen ut på att finna medel mot de sjukdomar stelsjuka
(muscardine) och fläcksjuka (pébrine), vilka från 1843 hotade att ruinera
silkesodlingen. I detta syfte införskrevos från år 1865 maskägg från Japan, där
maskstammen var frisk, men den införda stammen förlorade inom få år
sin motståndskraft mot smittan. Sedan Louis Pasteur år 1865 utrett
sjukdomarnas natur[2] och anvisat maskäggens desinfektion samt
användning av ägg endast efter de fjärilshonor, som vid mikroskopisk
undersökning visat sig vara fria från fläcksjukans mikrob, kunde man med
framgång bekämpa sjukdomarna. Tillika lyckades det sedan att genom korsning
med härdiga japanska stammar frambringa för sjukdomen mindre
mottagliga raser.

För silkesodlingens främjande inrättades år 1874 en försöksstation i
Montpellier.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>