Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - IV. Det rationella jordbrukets period - Tyskland och Österrike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stadgats och tillika, att där ersättning lämnas i penningar, dessa skola stå
under myndigheternas förvaltning, under det att jordägarna blott få åtnjuta
räntan, så att sålunda ersättningen för de förlorade förmånerna bevaras åt
egendomarna.
I Kroatien, Slavonien, Galizien och Bukowina bibehöll sig den
gammalslaviska jordkommunismen, med familjekommunionen (sid. 169, 175), som
ägare och brukare av jorden. I de förra båda länderna voro ännu år 1890
enligt de officiella registren 47 proc. av alla hushåll dylika
familjekommunioner och nära 20 proc. av hushållen beräknades fortfarande bedriva
kommunistiskt jordbruk. I Galizien och Bukowina, hade väl fältgemenskapen
avlysts år 1835, men först sedan år 1848 alla underhavandes skyldigheter
till godset avskaffats mot ersättning av staten till godsägarna, började
ägoskiftet i något större omfattning. I alla dessa efterblivna landsdelar gick
dess genomförande långsammare än i de gamla kronländerna.
De stora reformerna och med dem förenade kapitalbehov ökade väl till
en början de ekonomiska svårigheter, som övergången från krigstidens höga
produktpris och egendomsspekulation medförde, men de lade grunden till
en obehindrad utveckling av jordbruket, och då på 1830-talet
konjunkturerna förbättrades, vidtog en framgångstid, utmärkt av en rastlös
verksamhet för höjande av avkastningen av såväl jord som kreatur. Härvid verkade
den särskilt genom Liebigs framträdande allt allmännare tillämpningen
av naturvetenskapen på lantbruket (sid. 454) sporrande och vägledande.
Den vid samma tid började och sedan allmänt stegrade användningen av
konstgödsel bidrog också kraftigt till skördarnas ökning.
Framgångstiden med ökat stöd av vetenskaplig forskning, förbättrade
tekniska hjälpmedel och goda spannmålspris varade nära ett halvt
århundrade. Den kraftigt växande industrien, som ökade den inhemska
förbrukningen så, att Tysklands förut vanliga utförsel av spannmål på 1870-talet
efterträddes av ett stigande överskjutande importbehov, medförde också en
minskad tillgång på arbetare för jordbruket och betydlig stegring av
arbetslönerna. Då så omkring år 1880 den stora införseln av billig utländsk
spannmål vidtog, inträdde en kristid, som framkallade en häftig agrarrörelse
inom den politiskt inflytelserika godsägareklassen (sid. 524) samt införande
år 1879 av tullar å spannmål och kreatur. Under 1880-talet höjdes tullarna
betydligt, men sedan gynnsammare konjunkturer i början av 1890-talet
inträtt, sänktes de åter. För de norra, övervägande spannmålsproducerande
landsdelarna motvägdes dock denna motgång genom den år 1894 beviljade
tullrestitutionen för utförd spannmål genom utförselbevis (Einfuhscheine),
vilka tjäna som betalning för tull å införda varor. I början av 1900-talet ha
tullsatserna åter betydligt höjts, och då dessutom konjunkturerna fortfarit
att vara jämförelsevis goda, har tiden, tills dess de med världskriget följande
svårigheterna gjorde sig gällande, varit en fortgående framgångstid för det
tyska jordbruket. Om det senaste halvseklets allvar vittnar dock en betydlig
ökning av den i jordegendom intecknade skulden och en fortgående minskning
av Tysklands jordbruksbefolkning ej blott i förhållande till hela
folkmängden (från 42.5 proc. år 1882 till 28.5 år 1907) utan även räknat i absoluta tal.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
