Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - IV. Det rationella jordbrukets period - Tyskland och Österrike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utvecklats till en mycket omfattande näring. Ungern utmärker sig på detta
område genom allmän odling i stor skala av meloner och vattenmeloner.
Fröodling av köks- och blomsterväxter, vilken på 1700-talet börjades,
framför allt i trakten kring Erfurt, har sedan utvecklats till en storartad
industri, för vilken Erfurt och Quedlinburg äro centralpunkter.
För trädgårdsundervisningen har sörjts genom ett stort antal lägre
trädgårdsskolor samt högskolor i Dahlem vid Berlin, Proskau i Oppeln, speciellt
för fruktodling, samt Geisenheim i Rhenlandet särskilt för vin- och fruktodling.
HUSDJURSSKÖTSELN stod i de tyska och österrikiska landsdelar, där
sädesodling var huvudsak inom lanthushållningen, vid periodens början
mycket lågt, i det att dess huvuduppgift ansågs vara att lämna dragkraft och
gödsel, varför gödselbehovet vid sidan om tillgång på bete i stort sett bestämde
dess omfattning. Undantag härifrån utgjorde dock fårskötseln, som särdeles
vid godsen på slättbygderna genom försäljning av ull lämnade en stor del av
inkomsten. Gödselproduktionens övervägande betydelse var en anledning till
att man i samband med ett intensivare jordbruk förordade
sommarstallfodring. I kust- och alptrakterna, där den i förhållande till åkerarealen rika
tillgången på bete föranledde en mer omfattande nötkreatursskötsel, var
mjölkavkastningen högre och ostberedningen en viktig inkomstkälla.
Nedgången i spannmålspris under senare delen av 1800-talet i förening
med ökad tillgång på kraftfoder och till foder lämpligt fabriksavfall
(betmassa, melass, drav, dränk, pulpa m. m.) medförde en genomgripande
förändring i husdjursskötselns omfattning, ekonomiska betydelse och intensitet.
I avseende på kreatursantalet har utvecklingen varit den vid stigande
intensitet i lanthushållningen vanliga, d. v. s. nötkreatur och svin ha ökats, får
nedgått i antal. Även hästarnas antal har ökats i såväl Tyskland som
Österrike och Ungern.
Kreaturens storlek och produktionsförmåga har ökats och deras
utveckling blivit hastigare. Denna framgång har vunnits genom rikligarc och mer
ändamålsenlig utfodring, vid vilken vetenskapliga grunder tidigare började
tillämpas än i något annat land (sid. 464), och genom ett förbättrat
avelsurval. Detta har kraftigt befordrats genom de av det tyska
lantbrukssällskapen anordnade utställningarna samt fortgått under ledning av för olika
djurslag och raser bildade avelsföreningar, över vilka lantbrukssällskapet
utövar kontroll genom sin fordran på rasrenhet som villkor för föreningarnas
erkännande och rätt att med avelsdjur deltaga i utställningarna. Den första
dylika föreningen bildades år 1858, men först på 1880-talet blev deras antal
och verksamhet mer betydande.
Av kreaturssjukdomar var det huvudsakligen boskapspest, som under
förra delen av 1800-talet beaktades som i högre grad förlustbringande. Till
skydd mot dess spridning hade redan under föregående århundrade införts
stränga bestämmelser i den österrikiska monarkien (sid. 280), och liknande
lagstiftning infördes småningom i de särskilda tyska staterna samt år 1869
i en för det nordtyska förbundet gemensam förbundslag, vilken år 1871 blev
gällande för det tyska riket. Enligt denna lag ägde regeringen påbjuda
avspärrning av smittat område, nedslaktning av smittade djur och desinfektion,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
