Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - IV. Det rationella jordbrukets period - Tyskland och Österrike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och djurägare tillerkändes rätt till ersättning för dödade djur. Mot alla övriga
smittsamma sjukdomar påbjöds genom rikslag den 23 juni 1880 om
förhindrande och undertryckande av smittsamma kreaturssjukdomar liknande
åtgärder och anmälningsplikt för djurägarna vid inträffande fall samt särskilda
föreskrifter beträffande vissa av dem, såsom vattuskräck, rots, elakartad
lungsjuka, fårkoppor, skabb, beskällaresjuka. Denna lag har ändrats den 1 maj
1894. I Ungern utfärdades motsvarande lag år 1874 och förnyades år 1888,
1893 och 1897. Nedslaktning av kor misstänkta för juvertuberkulos påbjöds
år 1909.
Försäkring mot förlust genom kreaturssjukdomar förekommer mest i de
sydvästra landsdelarna, mindre i de östra och i Ungern. Den utövas till stor del
av lokala, ömsesidiga föreningar (Kuhgilden, sid. 271) och på senare tid även
av stora försäkringsanstalter dels grundade på ömsesidighet, dels affärsbolag.
För att befordra en betryggande kreatursförsäkring ha enskilda stater
inrättat statsunderstödda återförsäkringsanstalter, till vilka efter bestämda
grunder bildade lokala försäkringsföreningar, sammanslutna i provinsförbund,
äga ansluta sig. I Baden äro kommunala försäkringsanstalter obligatoriska.
I de flesta tyska stater är försäkring i statens försäkringsanstalt mot förhist
genom nedslaktning, påbjuden som åtgärd mot smittsamma sjukdomar,
obligatorisk.[1] I Ungern är sedan år 1898 Ömsesidiga ungerska
kreatursförsäk-ringssällskapet i verksamhet med anslutna kommunala föreningar.[2]
HÄSTAVEL. Antalet hästar i Tyskland har betydligt ökats under nu
avhandlade period. Det var år 1816 ungefär 11/4 miljon, år 1861 nära 3.2 och
år 1910 4.5 miljoner. I Österrike har antalet från 1857 till år 1910 stigit från
ungefär 1.3 till 1.8 samt i Ungern under samma tid från 2.1 till 2.3 miljoner,
allt i runda tal.
Tidigare var den ädla hästaveln, som behövdes för att fylla härens behov
av remonter, mest omhuldad, men i den mån industrien, städerna och det
intensiva jordbruket medfört ökad efterfrågan på grova draghästar, har
kallblodet allt mer vunnit terräng. I de nordöstra tyska landsdelarna, liksom i
det angränsande Littauen bedrives övervägande varmblods-avel, och först mot
slutet av 1800-talet började kallblodsaveln där omfattas med större intresse.
Sedan avtager varmblodsaveln och tilltager kallblodet gradvis västerut till
Rhenprovinsen, där det numera till allra största delen undanträngt den ädla
aveln. I Mecklenburg är häststammen mycket blandad, och det samma gäller
sydvästra Tyskland, men med övervikt för den tunga noriska rasen (Pinzgauer
m. fl.) i alptrakterna liksom i närgränsande österrikiska landsdelar. För övrigt
är den ädla hästaveln mycket omfattande i Österrike och enarådande i Ungern.
Främst i anseende bland det tyska halvblodet står den ostpreussiska
rasen i Posen, Ost- och Westpreussen med det år 1732 inrättade statsstuteriet
’Fräkennen som avelscentrum. Efter en lång tid av förfall, utan bestämd plan
för aveln av den ursprungligen av lantras bestående avelsstammen, börjades
efter krigstidens slut användning av engelskt full- och halvblod, och snart
hade stuteriet och de omgivande landsdelarnas lanthästavel vunnit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
