Lantbrukets historia : världshistorisk översikt av lantbrukets och lantmannalivets utveckling / 549 (1925) Author: Herman Juhlin-Dannfelt Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - IV. Det rationella jordbrukets period - Tyskland och Österrike

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Fig. 110. Bagge av elektoral-merino-ras.

Denna utförsel upphörde till stor del, till följd av att Frankrike fastställde
en hög införseltull, och detta föranledde en betydande minskning i de syd-
och västtyska ländernas fåravel. I Nordtyskland bibehöll den sig längre
blomstrande. Vid början av 1830-talet hade förädlingen av merinofåren i
Sachsen, Schlesien och Brandenburg nått en ytterligt hög grad av finhet hos
ullen. Elektoralfårens ull var föremål för en långt driven klassificering,
— den indelades i ej mindre än 6 eller t. o. m. 9 klasser, men då härmed
följt en överförädling av kroppen och minskning av ej blott kött- utan även
ullmängdcn, sökte man, då
ullprisen från år 1833 gingo
nedåt, att genom användning av
de ullrikare negrettifåren från
Österrike öka ullavkastningen
utan större nedgång i ullens
finhet. Utförseln av ull till
England avtog, men då den
uppblomstrande inländska
ylleindustrien i stället beredde
lätt avsättning för ullen och de
tyska merinofårens stora
anseende gjorde avelsfår från
de förnämligare hjordarna efterfrågade både inom och utom landet, även
till de transoceana ländernas i stark ökning stadda fåravel, hölls den
tyska merinoaveln uppe ända till 1860-talet. Jordbrukets tilltagande
intensitet gjorde dock den finulliga fåraveln, som bäst passar för fri betesgång,
mindre lämplig, och då modet tvang till övergång till produktion av kamull,
sökte man lämpa sig efter de ändrade förhållandena genom att korsa med
franska Rambouillet-får och långulliga engelska köttfår, varigenom erhölls
mer både ull och kött, vilket bibehållit sig i pris bättre än ullen.

På en del ställen i Schlesien har man bibehållit finulliga merinofår,
liksom i vissa trakter de därvarande lantraserna, såsom i Nordtysklands
hedtrakter de små lantfåren och i marsktrakterna mjölkfåren, men eljes har
den tyska fåraveln sedan 1880-talet övervägande varit riktad på produktion
av köttrika kamullfår, med allt mer ökad användning av engelska avelsdjur.
Till följd av låga ullpris och intensivare åkerbruk och nötboskapsskötsel har
emellertid antalet får allt sedan 1860-talet starkt nedgått, i Tyskland från
omkring 28 till 5.8 miljoner, i Österrike från 5.8 till 2.6 och i Ungern från
nära 11.3 till 8.5 miljoner djur. Är 1910 beräknades mindre än 10 proc. av
tyska rikets jordbruk vara förenade med fåravel.

För avelns förbättring verkar ett stort antal inspektörer och konsulenter,
anställda dels hos det tyska lantbrukssällskapet, som kontrollerar och
registrerar rasrena stammar, dels hos avelsföreningar och lantbrukskamrar.

Inom de österrikiska länderna var utvecklingen liknande med i Tyskland
i de övervägande åkerbrukande landsdelarna, under det att alpländerna
bibehållit sina lokalraser tämligen opåverkade av förädlingsåtgärder. I Ungern har
det förr snart sagt enarådande Zackelfåret delvis undanträngts av korsningar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>