Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - IV. Det rationella jordbrukets period - Tyskland och Österrike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SILKESODLINGEN, som var mycket allmän i länderna söder om alperna
och i Ungern, hotades efter mitten av 1800-talet med ruin genom de
parasitiska sjukdomar på silkesmaskarna, som spredo sig hit från Frankrike och
Italien. Enligt förslag av en år 1868 av regeringen anordnad
silkesodlarekongress i Wien, inrättades följande år en försöksanstalt för silkesodling i
Görz och igångsattes avel av maskägg, vars härkomst från friska fjärilar
prövades enligt Pasteurs metod (sid. 512), och detta företag kröntes med
sådan framgång, att en anstalt i Trient kunnat förse så gott som hela
dubbelmonarkiens silkesodlande trakter med smittfria ägg. Silkesodlingen har
härigenom kunnat vidmakthållas. Då den gick tillbaka i Ungern, övertog
regeringen där uppköpet av kokongerna år 1880, och sedan sålunda
avsättningen tryggats, har silkesodlingen där åter blivit allmän.
BISKÖTSELN har fortfarande bibehållit den stora omfattning, den av
gammalt haft i tyska och österrikiska länder, liksom även i Ungern.
Särdeles är den allmän hos de mindre jordbrukarna i hed- och alptrakterna,
där det gamla bruket ännu består att flytta samhällena från den ena till den
andra trakten efter honungsväxters blomning, såsom till klöverfälten på
låglandet under försommaren och bovete- och ljungblomningen på hög- och
eftersommaren. I Ungern uppgives biodlingen ha ökats betydligt under senare
tid, från 1890 till 1900 från 343,000 till 650,000 samhällen.[1] Storgods skola
finnas där med flera tusen samhällen.
Biskötselns stora framgång i tekniskt hänseende daterar sig från de
reformer, pastor Joh. Dzierzon (1811—89) i Karlmarkt införde. Han
konstruerade en »tvillingkupa» med rörliga lister för kakbygget, som
därigenom blev lätt åtkomligt för undersökning och skattning, samt lärde att
åstadkomma konstsvärmning och viseodling, varigenom biodlarna kunde
reglera samhällenas förökning och bistammens korsning med annan ras.
Hans arbeten, i synnerhet Theorie und Praxis des neuen Bienenfreundes
oder neue Art der Bienenzucht (1848) räknas till den klassiska
biodlingslitteraturen. Bland ytterligare framsteg förtjänar nämnas Johannes
Mehrings år 1857 gjorda uppfinning att tillverka konstkakor, varigenom
biens arbete med kakbygge minskas till förmån för honungsansättningen,
samt major v. Hruschkas († 1888) konstruktion av spärrgaller,
varigenom blev möjligt att tillvarataga honungen i möjligast färska och rena
skick med bevarande av vaxbygget för ny användning.
Kunskap i rationell biodling spreds i vida kretsar av Dzierzon, hos
vilken biodlare från in- och utlandet sökte undervisning samt genom flera
biskötareskolor såsom i Wien och Gödöllö i Ungern.
MEJERIVÄSEN. Mjölkhushållningen var sedan gammalt en viktig
inkomstkälla för lantbruket i vissa delar av Tyskland. I det nordtyska
låglandet bereddes betydliga mängder smör vid herrgårdarna till avsalu, så att
en omfattande smörexport till England uppstått. Hos bönderna i dessa
landsdelar användes i övrigt mjölköverskottet huvudsakligen till uppfödning av
ungdjur. I alpländerna hämtade jordbrukarna en stor del av sin inkomst
av ostberedning. Mjölken behandlades i allmänhet vid varje gård för sig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
