Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - IV. Det rationella jordbrukets period - Schweitz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
har numera blivit allmänt och för detta ändamål användas ofta mekaniska
omrörare. För att befordra jäsningen brukas att tillblanda jord,
människospillning, samt tidigare även oljekakor och i senare tid, för att avhjälpa
bristen på fosforsyra, dubbelsuperfosfat. Såväl fast som flytande gödsel
sprides noga över både åker och äng.
Kalk och träaska ha sedan gammalt brukat spridas på gräsvallar,
benmjöl och superfosfat ha använts ungefär lika tidigt som i grannländerna,
men däremot har konstgödsling å slåtter- och betesmarker intill senaste tid
ansetts försämra mjölkens lämplighet för ostberedning.
I den mån ägoskifte genomförts (sid. 558), har det gamla treskiftesbruket
ersatts av längre växtföljder med rotfrukts- samt klöver- och grässkiften,
som numera i regel äro 4- till fleråriga med blandningar av många arter,
grundade sig på Steblers läror (sid. 563). Mest insås jämte klöverarterna
hundäxing, knylhavre, italienskt rajgräs och kamäxing. Jämte esparsett,
som fortfarande odlas mycket i Juratrakterna, har även lucern fått stor
användning till mångåriga vallar.
Sädesodlingen hade, som redan nämnts, gått starkt tillbaka, tills
världskriget föranledde en antagligen tillfällig ökning. Landets egen skörd täckte
blott omkring 15 proc. av vete-, 10 proc. av korn- och 30 proc. av
havreförbrukningen. Den för alptrakterna egendomliga odlingen av speltveten
har gått tillbaka. I de italienska landsdelarna på alpernas sydsluttningar
utgör tidig majs en betydlig del av folkets föda och odlas år efter år på samma
jord.
Potatisodlingen, som fick en betydligt ökad omfattning på grund av
erfarenheten av dess värde under missväxtåret 1816 och sedan ytterligare
tilltagit delvis på grund av dess användning till brännvinsbränning, uppgavs på
1850-talet upptaga omkring 1/9 av landets åker. Denna odling är fortfarande
omfattande, men upptager blott omkring 5 proc. av åkern och fyller ej fullt
landets behov.
Bland handelsväxter odlades förr rätt mycket lin och, om än mindre,
hampa och raps, men dessa odlingar äro numera så obetydliga, att de ej
upptagas i den officiella statistiken. Likaså är tobaksodlingen i avtagande.
De naturliga ängarna äga stor betydelse särdeles i alptrakterna, där de
lämna det huvudsakliga av boskapens vinterfoder. Stor omsorg ägnas dem
också genom gödsling med fast och flytande gödsel, övervattning, som är en
gammal konst i Schweiz, samt på senare tid även konstgödsling. Bristen på
halm giver skörden från kärr- och starrängar så stort värde till strö, att dylika
»Riedwiesen» skattas föga mindre än gräsängar. Från början av 1800-talet
vann anläggning av insådda vallar i samband med införandet av ostmejerier
insteg i dalar och slättbygd.
ALPHUSHÅLLNINGEN har intill senaste tid fortgått efter gammal sed
(sid. 292), blott att taxeringen av alpbetena i korätter blivit mer allmänt
genomförd och införd i reglementen (Alpbüchli, Segbücher) för deras vård
samt kontrollen genom alpmästare över bestämmelsernas efterlevnad blivit
strängare.
I de särskilda kantonerna ha förordningar om alphushållningen utfärdats.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
