Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - IV. Det rationella jordbrukets period - Schweitz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
frukt- och vinodlingens främjande. Edsförbundet har sålunda, som ovan nämnts,
sedan år 1902 en försöksanstalt och skola för frukt- och vinodling i Wädenswil
vid Ziirichsjön, där landets äldsta fruktodlareförening, Obst- und
Weinbaugesellschaft in Zürich sedan 1894 har en fabrik för vin- och mostberedning.
I Genève är en trädgårds- och vinodlareskola verksam. För övrigt ha det
allmännas åtgärder på detta område huvudsakligen gällt bekämpandet av
sjukdomar på vin och fruktträd.
Trots ett år 1872 utfärdat förbud mot införsel av vinstockar från
Frankrike spred sig den fruktade vinlusen, Phylloxera, år 1874 från detta land eller
möjligen redan tidigare med plantor från England. Efter internationella
kongresser, till vilka Schweiz tog initiativet, och av dessa föranledda
konventioner, den senaste av 3 nov. 1881, har sträng kontroll införts över
importen av rankor och andra föremål, med vilka insekten kan spridas, och inom
landet har påbjudits förstöring av angripna eller hotade vinplanteringar med
desinfektion av växtplatsen samt förbud mot försändelse av vinplantor.
Kostnaderna för ersättning åt odlarna och övriga åtgärder ha bestritts av
kantonerna, men sedan 1880 har edsförbundet bidragit till dessa utgifter, först
med 1/3 senare med hälften. Smittan spred sig emellertid vidare, och sedan
1908 användes, där desinfektionsmetoden ej visar sig effektiv, efter franskt
mönster plantering av vinstockar ympade på amerikanska grundstammar,
vilka icke angripas av vinlusen.
Mot mjöldagg på vin är bestoftning med kopparsalt i vissa kantoner
obligatorisk, vartill kommunerna och sedan 1910 edsförbundet lämnar
understöd.
HUSDJURSSKÖTSELN har under hela nu avhandlade period varit i jämn
framgång i avseende på de större kreaturens antal, särdeles i samband med
sädesodlingens inskränkning, och tillika har djurens kvalitet förbättrats.
Fårens antal har däremot minskats, i den mån skiftet fortgått och den
gemensamma betningen på inägorna i samband därmed försvunnit.
För avelns förbättring har sedan 1890-talet bildats ett antal
avelsför-cningar, vilka ha till uppgift anskaffning av framstående avelsdjur,
stambokföring, anskaffning av alpbeten, organisation av försäljning samt spridande
av kunskap. Föreningarna understödas av edsförbundets och kantonernas
regeringar genom bidrag till föreningarnas organisation och till premiering.
HÄSTAVELN har i Schweiz ganska liten betydelse, i det att antalet hästar
är mindre än i flertalet andra europeiska länder och landet icke har något
hästslag av större värde. Det förra finner delvis sin förklaring i jordens
starka styckning, som har till följd, att den till stor del bearbetas för hand, och
i det alltjämt allmänna bruket av oxar till dragare.
Då förbundsregeringen på 1860-talet började vidtaga åtgärder för avelns
förbättring, var anledningen svårigheten att inom landet skaffa lämpliga
arméhästar. År 1868 uppgjordes ett program för åtgärder för att förbättra
häststammen. Detta borde ske genom anskaffning av hingstar av engelskt
halvblod för korsningsavel. Detta program följdes också under de följande
30 åren, varvid de inköpta hingstarna såldes med rabatt, men med mycket
liten framgång, varför rabatten upprepade gånger höjdes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
