Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - IV. Det rationella jordbrukets period - Nederländerna och Belgien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den första betsockerfabriken anlades i Belgien före 1828, men först på
1840-talet fick sockerbetsodlingen någon större omfattning. Mellersta
Belgiens lerjordsområde är numera ett av Europas intensivaste
sockerbetsodlingsdistrikt. Sockerproduktionen uppdrevs genom exportpremier långt över
landets egen förbrukning, tills Bruxelles-konventionen år 1902 om
avskaffande av dylika premier kom överproduktionen att upphöra.
Sockerbets-odlarna ha sammanslutit sig till föreningar (152 år 1910) för att bevaka
medlemmarnas intressen gent emot fabrikerna. Under det att
betsockertillverkningen blivit en från jordbruket skild industri, har sirapskokning
av bet- och fruktsaft blivit en allmän binäring i vissa trakter av Belgien. Av
foderrotfrukter odlas mest rovor, huvudsakligen som stubbgröda. Morötter
odlas allmänt genom insådd i säd.
Vallodlingen intager — med undantag för bergstrakterna —
jämförelsevis liten del av åkern, men däremot ha de naturliga ängarna alltjämt den
största betydelse i det holländska låglandet, där de lämna den
huvudsakliga mängden av kreaturens föda. Inom de högre liggande
sandjordsområdena ha bevattningsängar fått en stor omfattning.
TRÄDGÄBDSODLINGEN har alltjämt bibehållit och ytterligare utvecklat
den stora omfattning och höga ståndpunkt, den nått under föregående
århundrade, och särdeles i Belgien fått en mycket stor ekonomisk betydelse
för det mindre jordbruket.
Köksväxtodlingen utgör den förnämsta inkomstkällan för småbruken i
låglandet, där grundvattnet, som ständigt kan hållas på lämpligt djup, och
den luckra jorden bjuda dessa växter de gynnsammaste villkor. Fröodling
är en viktig odling i Zeeland, Holland och N. Brabant. Odlingen under glas
och blomsterodlingen ha nått en hög utveckling särskilt i trakterna kring
de stora belgiska städerna Gand, Bruxelles och Antwerpen, samt odlingen
av lökar och trädskolalster i Holland. Fruktträd planteras utom i trädgårdar
även allmänt i ständiga gräsmarker.
Trädskoleskötsel[1] har fått stor omfattning och utförseln av frukt- och
prydnadsträd och -buskar liksom av andra trädgårdsalster är en viktig
inkomstkälla. Vid frambringandet av nya sorter av fruktträd försöktes till
en tid en av apotekaren van Mons i Louvain († 1842) framställd s. k.
regenerationsmetod, bestående i upprepad förökning genom frösådd i flera
generationer med användning av kärnor från goda kärnstammar, medan dessa
ännu äro unga och den genom odlingen vunna förbättringen är bevarad,
innan naturen ännu återtagit sitt herravälde och gjort dem till vanliga
vildträd. Denna metod väckte till en tid mycket uppseende men övergavs åter,
då dess grundtanke ej bekräftades av resultaten.
I alla landsdelar uppstodo under 1800-talet lokala trädgårdsföreningar,
vilka i Belgien verka företrädesvis för trädgårdsskötselns allmänna intressen
och där äro sammanslutna till 8 förbund med ett centralt kontor i Bruxelles.
I Holland består föreningarnas verksamhet huvudsakligen i att anordna
försäljning av trädgårdsalstren på auktion.
HUSDJURSSKÖTSEL. Nederländerna och Belgien hava intill senaste tid
bibehållit sin rang som Europas kreatursrikaste länder, och antalet av de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
