Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - IV. Det rationella jordbrukets period - Nederländerna och Belgien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fortsattes även efter landets förening med Holland. Ett statsstuteri inrättades vid
Walferdange i Luxenburg, flyttades år 1839 till Terwueren och slutligen 1850
till Gembloux, men då stämningen bland landets uppfödare fortfarande
avgjort var mot lantrasens uppblandning, upplöstes stuteriet år 1864. Senare
hava enskilda försök gjorts med korsning med shire- och percheron-hingstar.
utan att någon förbättring av rasen därigenom vunnits, varför sträng renavel
blivit regel i hela landet utom i Campine, där aveln saknar planmässighet
och även holländska hingstar användas.
Hingsthållningen är, sedan stuteriet i Gembloux indrogs, helt och hållet
lämnad åt den enskilda företagsamheten, men de särskilda provinsråden ba
var för sitt område utfärdat bestämmelser för att giva aveln enhetlig
riktning. Från år 1901 äro dessa bestämmelser enahanda i hela Belgien. Till
betäckning av andras ston få endast besiktigade och godkända hingstar
upplåtas. Vid utställningar, till vilkas kostnader staten lämnar anslag, utdelas
jämte vanliga prisbelöningar även bevaringspremier av högre belopp till
värdefulla hingstar. Dessutom utdelas vid en årlig tävlan, till vilken endast
godkända hingstar ha tillträde, ett antal stora statspris till de bästa
hingstarna. Uppfödarna ha på det nya århundradet börjat sammansluta sig till
föreningar för gemensam anskaffning av framstående hingstar.
En år 1886 bildad förening, Le cheval de trait belge, håller årligen en stor
hästutställning i Bruxelles och för stambok över den belgiska hästrasen. Till
denna räknas de olika underraser, vari den förr brukade uppdelas: de tunga
brabantska låglandshästarna, de mer småvuxna och torra från Ardennernas
magrare marker och den medelgrova Condroz-hästen. En åtskillnad mellan
dessa kan så mycket mindre vidhållas, som det är vanligt, att brabantska
hingstar användas i Ardennerna, liksom också att föl av det tyngre slaget
sändas från låglandet för uppfödning i bergstrakterna och tvärt om. Vid
provinsiella utställningar plägar dock finnas särskild klass för hästar, födda och
uppfödda i Ardennerna.
Den ädla hästaveln står utanför dessa premieringar, men för densamma
verka särskilda föreningar, den belgiska jockey-klubben för engelskt
fullblod och La Société royale hippique de Belgique för halvblodet, båda med
statsunderstöd.
Tack vare sina av gammalt goda anlag, en planmässigt ledd avel och en
omsorgsfull uppfödning har den belgiska hästen under senaste halvsekel nått
en mycket hög utveckling och utgör en betydlig inkomstkälla för
jordbrukarna särdeles i Brabant, Hainaut och Ardennerna. I jämnbredd härmed har
antalet hästar, som till en tid gick tillbaka, ökats från 271,974 år 1880 till
317,080 år 1910, och exporten under samma tid från omkr. 10,000 till 30,000,
varemot dock svarar en än mer ökad införsel av lyx-, armé- och arbetshästar.
En anledning till det betydligt ökade antalet hästar i Belgien, är att dessa
allt mer undanträngt oxarna som dragare vid jordbruket.
Hollands hästavel har däremot icke lyckats nå något större anseende. Den
frisiska hästen är mindre tätt byggd och mer lymfatisk än den belgiska, och
för att avhjälpa detta fel korsas den allmänt med andra raser, mest med
oldenburgare, men i Zeeland, Nordbrabant och Limburg, där tyngre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
