Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - IV. Det rationella jordbrukets period - Nederländerna och Belgien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
flertal berömda raser, som äro föremål för sträng renavel. Som framstående
äggläggare omtalas kanske främst Braekelhönan, som är den allmännaste i
hela norra Belgien, och som slaktdjur Malines-rasen, uppkommen genom
korsning av belgiska lanthöns med Kochinchina eller Brahma. En
arbetsfördelning har utbildat sig, så att vissa byar ägnat sig åt produktion av
kycklingar, vilka säljas till andra, som göda dem.
I Hollands kanalrika lågland särdeles i Nordholland bedrives allmänt
ankável; under det att gåsaveln är mindre betydande.
I Belgien finnes ett stort antal (154 år 1910) fjäderfäavelsföreningar,
sammanslutna i 4 centralföreningar och ett riksförbund Fédération nationale
d’aviculture stiftat år 1898.
BISKÖTSELN, som mest bedrives i hedtrakterna i de västra belgiska och
holländska provinserna, var länge i tillbakagång, delvis till följd av
minskningen av odlingen av raps och andra honungsrika handelsväxter men har
på senare tid åter tilltagit i Belgien, där ett stort antal (196 år 1910)
biodlareföreningar, sammanslutna i centralföreningar, bildats. Liksom i
grannländerna kringföras samhällena till olika trakter, allt efter som blomningen av
fruktträd, klöver, bovete, ljung och andra honungsrika växters blomning giva
anledning därtill.
MJÖLKHUSHÅLLNINGEN[1] gynnades ända inemot slutet av 1870-talet
av höga pris å dess produkter och lämnade i Nederländerna ett ständigt
tilltagande exportöverskott, som huvudsakligen gick till England. Under dessa
gynnsamma förhållanden blev emellertid hanteringen oberörd av nyare
framsteg. Vårdslöshet i beredningen och hanteringen av smöret samt från
1870-talet dettas uppblandning med margarin hade till följd, att det
holländska smörets goda anseende gick förlorat. Då från denna tid även prisen
på mejeriprodukter å världsmarknaden började nedgå och samtidigt
sädesodlingen blev allt mindre lönande, framtvungo förhållandena reformer i
mjölkhanteringen. Denna överfördes allt mer från hushållet till med
moderna hjälpmedel utrustade mejerier. Den första mjölkcentrifugen
infördes år 1879 och samma år bildades det första mejeriet. Mejeriernas antal
växte hastigt och allt allmännare sammanslöto sig lantmännen om bildandet
av sådana. År 1923 voro andelsmejerierna 631 av hela antalet 939. I slutet
av 1880-talet började undervisningen i mejeriskötsel organiseras (sid. 581),
så att tillgång bereddes på teoretiskt utbildad personal. Samtidigt bildades
även föreningar för försäljning och export av mejeriprodukter och kontroll
över dessas beskaff enhet (sid. 580). Staten har sedan 1904 fastställt ett
garantimärke för kontrollerat, oblandat smör med högst 15.5 proc. vatten,
vilket märke skall anbringas å det godkända smöret. Även för ost har staten
fastställt kvalitetsmärken, olika för olika fetthalt (sid. 582).
Tack vare dessa åtgärder av staten och enskilda sammanslutningar har
den nederländska mejerihanteringen åter nått ett högt anseende och dess
smör en framstående plats på den engelska marknaden.
Ostberedningen har fortfarande förblivit huvudsak i Nordholland,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
