Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - IV. Det rationella jordbrukets period - Storbritannien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Rågodlingen har alltjämt varit obetydlig och inskränkt till de nordliga,
bergiga trakterna, samt även där avtagit.
Korn odlas i större omfattning i de södra slättlandsgrevskapen till
maltkorn, vartill framför allt Chevaliersorten och former av densamma använts.
Havre är det viktigaste sädesslaget i Skottland, varifrån också åtskilliga
där uppkomna sorter såsom potatis-, hopetown-, flying schotman m. fl. spritt
sig till andra länder.
Åkerbönan har alljämt utgjort en viktig gröda, men odlingen uppgives
hava gått tillbaka, i den mån täckdikning gjorde fälten lämpliga för odling
av rotfrukter, som på grund av sin större fodermassa föredragas som
trädesväxt. Ärter och vicker hava bibehållits i odling i alla landsdelar och de
senare fått ökad betydelse som grönfoderväxt. Av rotfrukter hava rovor och
kålrötter alltjämt bibehållit sin stora betydelse som viktiga foderslag,
särdeles för fåren i de trakter, där mindre tillgång på betesmarker finnes. I
England och Skottland vann fröodling av rovor och kålrötter under
1800-talet en stor omfattning, även för export, och flera förädlade sorter
frambragtes. Morotsodlingen, som under förra delen av 1800-talet var mycket
allmän i Englands sydöstra grevskap, har senare minskats på grund av sitt
stora behov av mänskligt arbete. Odling av foderbetor har vunnit en
avsevärd utbredning på bättre jord i södra England och, om än i mindre mängd,
i sydvästra Skottland. Betan har också varit föremål för förädling och av de
därvid frambragta sorterna vann Röd Elvetham på 1870-talet spridning även
till andra länder. Sockerbetsodling har försökts men icke vunnit något
varaktigt insteg på de brittiska öarna.
Potatisodlingen ökades starkt under 1800-talets början, framför allt i
Irland, men gick efter potatissjukans svåra härjningar mycket tillbaka.
Senare har den åter tilltagit kring städerna och i östra Englands
sandjordstrakter. Engelska förädlare ha huvudsakligen inriktat sitt arbete på
frambringande av vita bordspotatissorter av mandel- och njurtyperna (kidney).
Bland sådana hava Suttons i Reading Magnum bonum (på 1870-talet)
och Harbinger liksom Findlays up to date (på 1900-talet) kommit i
vidsträckt odling även i utlandet.
Lin- och hampodlingens redan började tillbakagång har fortgått. Hampa
har föga odlats efter 1815.[1] Linodlingen ökades till en tid på grund av den
av amerikanska frihetskriget förorsakade bristen på bomull, men har sedan
åter avtagit, så att den år 1914 i Irland intog blott 1/4 av 1868 års areal och i
England och Skottland var så gott som försvunnen. Den tillfälliga ökningen
under senaste världskrig synes också hava varit snart övergående.
Vallodling ingick i 1700-talets »högre jordbruk» (high farming)
huvudsakligen såsom ett års rödklöver, men det vanliga blev sedermera att blanda
klövern med gräs, huvudsakligen engelskt rajgräs och taga 1 år hö samt
därefter bete i ett till flera år, det senare särskilt i västra England och
Skottlands regnrika trakter. Jämte rödklöver odlades även alsikeklöver, som
infördes från Sverige år 1834. Av gräs har även odlats italienskt rajgräs, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
