Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - IV. Det rationella jordbrukets period - Storbritannien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
infördes från Baiern på 1830-talet. I Skottland blev vanligt att i fleråriga
vallar inblanda alsikeklöver och timotej. I södra Englands kalkrika trakter
odlas även lucern och esparsett.
I igenläggning till ständiga betesvallar har stor erfarenhet vunnits, och
åt dylika anläggningar ägnas stor omsorg genom noggrann förberedelse av
jorden och urval av lämpliga gräs och örter[1] till insådd, samt gödsling. Om
verkan av olika gödsling på betesmarkens växtbestånd ha omfattande försök
utförts å Rothamsted.
TRÄDGÅRDSODLINGEN i England hade under föregående århundraden
under inverkan från de sydliga grannländerna Nederländerna och Frankrike
samt i öns södra del med inflyttade holländska odlare som läromästare nått
en hög och allsidig utveckling och omfattades med största intresse av hela
folket, såväl som ett medel att försköna lantgårdarna och höja tillvarons
behag, som även i rent ekonomiskt syfte. Vid 1800-talets början hade
trädgårdsodlingen redan vuxit från det förutvarande beroendet av utländska
impulser och tillförsel av växtaister och blivit nationell, även i avseende på
trädgårds- och parkanläggningskonsten, inom vilken den naturliga engelska
stilen förblivit förhärskande.
Odlingen har alltmer specialiserats efter natur- och
avsättningsförhållanden, så att köksväxtodlingen nått högsta utveckling i närheten av London,
och i de omgivande grevskapen har denna odling tagit de bördigaste åkrarna
i besittning samt delvis med hjälp av kloakvatten uppdrivits till en hög
intensitet. På sydliga sluttningar inom dessa grevskap och i Devonshire bar
fruktodlingen ökats, så att den sedan 1800-talets mitt blivit en av lantmännens
huvudinkomster. I de sydvästra grevskapen, där mycken jord ligger till
betesmarker, äro fruktträden spridda i dessa, särdeles äpple- och päronträd, vars
frukt liksom i norra Frankrike till stor del användes till ciderberedning. På
samma sätt har körsbärsodling blivit en specialitet för Kent. Även
jordgubbsodling har under senaste halvseklet blivit en viktig inkomstkälla i de södra
grevskapen. Norrut avtager trädgårdsodlingen i omfattning och intensitet, och
i Wales, norra England och Skottland är fruktodlingen jämförelsevis
obetydlig. Odlingen i varmhus av vindruvor och andra sydfrukter, gurk- och
blomväxter har nått en mycket hög utveckling.
Spridningen av intresset för och kunskap i trädgårdsodlingen var under
1800-talets förra del ett verk av de då bildade trädgårdssällskapen, främst
för England det år 1805 stiftade Horticultural society och för Skottland det
4 år yngre Caledonian horticultural society samt British pomological society
(1854). Ett centrum för införandet i odling av främmande växter har den år
1759 anlagda och av drottning Victoria till staten skänkta, stora, med en
vidsträckt park och storartade varmhus utrustade trädgården Kew Gardens
blivit. Fröodling samt förädling av köks- och blomväxter bedrives i stor skala
av enskilda firmor.
På det litterära området var det först fruktodlingen, som var mest beaktad.
Bland författare på detta område märkas botanisten John Lindley, som
författade The theory of horticulture (1840), samt Rob. Hoggs (1818—96),
vilkens British pomology (1851), Apple, its history and its varieties (2:a uppl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
