Lantbrukets historia : världshistorisk översikt av lantbrukets och lantmannalivets utveckling / 626 (1925) Author: Herman Juhlin-Dannfelt Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - IV. Det rationella jordbrukets period - Storbritannien

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fortsattes för att göra den förut småvuxna rasen bättre ägnad att tillgodogöra
den rikare fodertillgången av rovor och grönfoder, som kom till användning
i den mån betesmarken odlades till åker. Till följd av denna korsning
försvann den bruna färgen på ansikte och ben, ullen blev längre, storleken
ökades, men djurens härdighet minskades, varför det blev vanligt att bereda
dem skydd mot vinterköld och snö och de på de högre betesmarkerna
undanträngdes av de härdigare
svarthuvade bergsfåren.

Fig. 143. Shropshire-ras.

Av de kortulliga fårslagen
på södra Englands kalkhöjder
(downs) blev southdownrasen,
genom den förädling som
börjats av Th. Ellman och
fortsattes av bl. a. Jonas
Webb å Brabraham, mest
framstående som kött- och
ulldjur, och särskilt djur av
Webbs stam fingo stor
användning för förädling av
övriga kortulliga slag. Efter
mitten av 1800-talet har rasen ej
motsvarat de ökade fordringarna på kroppstorlek och ullmängd utan har i
viss mån fått vika för de i dessa avseenden mer framstående Oxforddown-
och Shropshire-raserna. För denna ras bildades år 1892 The Southdown sheep
society.

Oxforddownrasen utbildades omkring århundradets mitt genom korsning
av lantfåren i det bördiga Oxfordshire med Southdown-, Hampshiredown-
och den långulliga Cotswoldrasen. Härigenom kom denna ras, som förut
kallades Down-Cotswolds och år 1862 fick egen klass vid utställningarna, att
förena de långulliga fårens större kropp och ullvikt med downfårens finare
ull och kött. Är 1888 bildades The Oxford-down-sheep breeding society.
Rasen har fått stor spridning i åtskilliga länder i Europa och i Förenta staterna.

Shropshirefåren i västra England, tidigare kallade Longmund-lantfår,
började kring sekelskiftet 1700—1800 att korsas med southdowns för att få ökad
kroppsvikt och tätare päls, och i denna riktning har senare förädlingen
fortgått genom renavel, varvid lantrasens stora härdighet och fruktsamhet väl
bibehållits. Den förbättrade rasen erkändes år 1860 som ren ras och har
under slutet av 1800-talet vunnit rätt stor spridning även i andra länder.

Det skotska höglandsfåret, förr vanligen betecknat som dun-faced (med
mörkbrunt ansikte), beskrevs i äldre tid som ett småvuxet, sent utvecklat
slag, med öppen päls av kort men fin ull, lång hals och svans samt med eller
utan horn. Denna ras har sedan mitten av 1800-talet genom noggrannt
avels-urval förändrats till den nutida blackfaced-rasen (svart-ansikten), utmärkt
av större kroppsvikt och köttighet, längre och grövre ull samt grova horn
med utåtböjd spets. Förädlingen började i de lägre liggande, bördigare
trakterna, men den förädlade rasen har sedan spritts allt mer upp i högländerna,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>