- Project Runeberg -  Lantbrukets historia : världshistorisk översikt av lantbrukets och lantmannalivets utveckling /
635

(1925) [MARC] Author: Herman Juhlin-Dannfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - IV. Det rationella jordbrukets period - Ryssland

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Fig. 146. Byjord i nv. Ryssland. Efter<b<span class=
Fig. 146. Byjord i nv. Ryssland. Efter

Wieth-Knudsen.


Ägoskifte. En omständighet, som verkade hämmande på böndernas
företagsamhet var givetvis byjordens periodiska omfördelning, men i stort sett
stod jordbruket ej högre vid de gårdar, som voro enskild egendom. Ett
svårare hinder var tegblandningen och jordstyckningen, vilken i allmänhet
drivits till ytterlighet. Jorden var, särdeles i de nordvästra landsdelarna
delad i långa, smala tegar tvärs över hela åkern, och av dessa fick varje
bonde ett antal, beroende på antalet
av »revisionssjälar» i hans familj
samt tegarnas längd och bredd. I
Lill- och Centralryssland var åkern
vanligen delad i 3 skiften och dessa
efter jordens bonitet i stycken, vilka
vart för sig uppdelats i tegar, så att
sålunda varje bonde fick en eller
flera tegar, i varje dylikt stycke. I
det sydvästra slättlandet var åkern
vanligen på grund av jordens
olikartade beskaffenhet delad i ett
större antal korta stycken, i vilka
likaså varje bonde hade sina tegar.
Det var också vanligt, att
åkerstycken och tegar tillhörande olika byar
voro blandade om varandra, och
likaså förekommo enklaver av olika
grader.

Redan i frigivningslagen av år
1861 hade rätt medgivits bönderna,
som lösköpt sin andel av mirens
jord, att få sin jord utbruten i en
eller flera lotter, och stadgats, att
skifte av hela mirens jord kunde genomdrivas med 2/3 majoritet.
Verkan härav hade dock varit ringa, och år 1893 hade rätten för
enskilda att få sin jord utbruten åter upphävts. Insikten om olägenheterna
av tegblandningen hade dock blivit allmän, och den reformiver, som
framträdde efter det olyckliga japanska kriget, föranledde tillsättandet år 1906
av en central lantbrukskommitté med underlydande guvernements- och
lokalkommittéer för att undersöka böndernas jordbesittningsförhållanden.
Denna kommitté föreslog, att miren, som bibehållits huvudsakligen för alt
trygga inbetalningen av skatter och jordlösen, skulle upphöra som kollektiv
ägare av jorden. Den 22 nov. samma år utfärdades en ukas, enligt vilken varje
bonde erkändes som ägare till den jord, han innehade, om ej omfördelning
skett under senaste 24 år, och eljes som berättigad att få sin jord utskiftad
ur samfälligheten. Miren skulle äga rätt att påfordra utbrytandet ur
byjorden av åker tillhörande bondgård, som erkändes som enskild egendom,
och att med 2/3 majoritet besluta skifte av hela samfälligheten, samt
upphörde att kollektivt ansvara för å jorden vilande skyldigheter.


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:48:42 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lanthist/0644.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free