Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Lantbrukets utveckling i skilda länder
- IV. Det rationella jordbrukets period
- Balkanstaterna
- Rumänien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
BALKANSTATERNA.
| Litteratur. |
| Grandeau, L. L’agriculture et les institutions agricoles. Paris 1905. |
Institut international d’agriculture. Bulletin . . . des institutions économiques
et sociales. Rome 1910—13. |
| Tombasis, Alex. G. La Grèce dons le point de vue agricole. Athenes 1878. |
Det förfall, vari dessa länders kultur och ej minst jordbruket råkade vid
slutet av den gamla tiden, har fortfarit intill senaste tid. Förtryckta
och nedsjunkna i okunnighet hava jordbrukarna, folkets stora massa, varit
opåverkade av de framsteg i samhällsordning och andlig och materiell
kultur, som gjorts i det övriga Europa. Med befrielsen från det turkiska
väldet, i huvudsak avslutad genom Berlinkongressen 1878, har omsider en
reformperiod inträtt, under vilken trots de många krigen hastiga framsteg
gjorts inom lantbruket genom införande av för bondebefolkningen
gynnsammare jordbesittningsförhållanden, ekonomisk kooperation, förbättrade
redskap, arbetsmetoder och kreatursslag samt genom spridande av kunskap
om de rationella grunderna för lantbruk och husdjursskötsel. Gången av
dessa reformer har varit något olika i de särskilda länderna, beroende på
skiljaktigheten i befolknings- och naturförhållandena samt de politiska
förändringarna.
RUMÄNIEN.
Framstegen inom lantbruket genom förbättring av böndernas ställning
gå tillbaka till det organiska reglemente, som utfärdades omedelbart efter
freden i Adrianopel 1829, genom vilken furstendömena Moldau och
Valachiet erhöllo ett visst oberoende som lydländer under Turkiet. Jorden i
furstendömena ägdes till största delen av landets adel, bojarerna, och
bildade större gods med underhavande arbetspliktiga bönder. Dessa erhöllo
nu brukningsrätt till en viss jordvidd, bestämd efter det antal oxar var och
en ägde, men godsägaren blev ej skyldig att på detta sätt avstå mer än 2/.i
av sin jord och bönderna blevo skyldiga att, jämte skatt till stat och
kommun, betala godsägaren eller den storförpaktare, som i första hand
arrenderade godset, tionde av skörden och visst antal dagsverken, varjämte
godsägaren fick rätt att rekvirera till tjänare en person för varje 10-tal familjer
på godset. Sedan furst Cuza lyckats inskränka bojarernas politiska makt,
utfärdade han år 1864 en lag, enligt vilken godsbönderna befriades från
dagsverksplikten samt erhöllo sina jordlotter på 30-års arrende med rätt att
mot en bestämd avgift under 15 år förvärva äganderätt till en viss
jordareal, vanligen 3—5 hektar, vilken sedan under 20 år icke fick avyttras.
Genom en följd av lagar har denna reform sedan fullföljts, och tillika
statsjord styckats till smålägenheter, som utlämnats på samma villkor. På detta
sätt hade vid 1900-talets början skapats över 470,000 självständiga gårdar,
men dessa voro i regel för små att kunna lämna sina brukare nödtorftig
bärgning. Emellertid voro fortfarande omkring 350,000 bönder i avsaknad av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 14:48:42 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/lanthist/0659.html
