Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - IV. Det rationella jordbrukets period - Danmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TÄCKDIKNING börjades på 1850-talet, och år 1888 beräknades den vara
utförd på 1/5 av åkerarealen. Lanthushållningssällskapet verkade för ett
rationellt utförande av arbetet genom att låta utbilda dräneringsingenjörer.
Värdefulla grundläggande undersökningar om vattnets rörelse i ledningar
utfördes av prof. Ludv. Aug. Colding. Som teoretisk vägledning
åtnjöt D. W. R. Hannemann’s Dräningens Udförelse paa större og mindre
Gaarde (1876) stort anseende.
Rätt till avledning av vatten över annans mark genom diken fastställdes
genom förordning den 29 juli 1846, men att där nedlägga rörledningar först
genom lag den 17 jan. 1859. Vattenlagen av den 28 maj 1880 samt lag
om vattenavledning den 19 april 1907 innehålla bestämmelser om
vattendrags reglering, underhåll och utnyttjande samt om vattenavledning och
bevattningsanläggningar.
REVATTNINGSANLÄGGNINGAR förekomma jämförelsevis föga, såsom
naturligt är på grund av landets fattigdom på vattendrag. Under årtiondena
omkring 1800-talets mitt utfördes emellertid ett rätt stort antal dylika
anläggningar, särdeles i Jylland, där också Hedsällskapet anlade en
försöksstation för ängsvattning. Den av gårdbrukaren Asmus Petersen i
Wittekiel i Slesvig uppfunna ventilvattningen blev på sin tid mycket omtalad
och även införd på många ställen, men är numera föga använd. Vid
densamma täckdikas marken och på huvudledningen anbringas ventiler genom
vilkas tillstängande det genom vattningskanaler tillförda vattnet hindras att
avrinna utan stiger i jorden, tills ventilerna åter öppnas.
GÖDSLINGEN förbättrades allmänt i samband med övergången vid
århundradets mitt till intensivare brukning av åkern. Konstgödsling började
samtidigt att användas men motsvarade till en början ej förväntningarna
på den utsugna jorden. I den mån jordens gödslingstillstånd förbättrades
genom rikligare kreatursgödsling, blev verkan av konstgödseln bättre som
medel att komplettera denna. Vid århundradets slut var Danmark även på
detta område ett mönsterland, dels genom den allmänna förekomsten av
ändamålsenliga gödselstäder, gödselhus och urinbrunnar, som möjliggjorde
en noggrann vård av spillningen, dels genom gödslingens avpassning efter
olika jordmåners och växters behov, enligt de lärdomar, som hämtats från
omfattande gödslingsförsök vid de ovan nämnda försöksstationerna och
lokala fältförsöken.
Märglingen, som under århundradets förra hälft bedrevs i stor
omfattning och vartill man litade i brist på tillräcklig tillgång på
kreatursgödsel, upphörde till större delen på den gamla åkern, sedan konstgödslingen
börjat, men kom till en storartad användning vid uppodlingen av den jutska
heden, där staten befordrade dess genomförande genom att anlägga
märgelbanor (sid. 661) och betala 2/3 av märgelns frakt. På det nya århundradet
har stor uppmärksamhet riktats på vikten av en för växterna lämplig
reaktion hos jorden, och undersökning av jordens »kalkbehov» i stor omfattning
utförts till ledning för kalktillförseln och gödslingen, ett arbete, som letts av
Harald Christensen (sid. 669).
REDSKAPENS förbättring fortgick i jämnbredd med i grannländerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
