Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - IV. Det rationella jordbrukets period - Norge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
7 för åkerväxt- och 2 för trädgårdsodling) inrättats i olika delar av landet
som centraler för fältförsök på enskilda gårdar. Därjämte har det Norske
Myrselskab inrättat en försöksanstalt för mossodling och Havedyrkningens
Venner en för trädgårdsodling (1911). Mejeriförsök utföras vid enskilda
mejerier under ledning av statens försöksledare.
Kemisk kontroll över konstgödsel, kraftfoder m. m. utfördes vid Aas (med
uppehåll 1869—1875, då statsanslaget därtill var indraget) men övertogs år
1892 av en särskild statens anstalt i Kristiania. År 1898 inrättades en andra
dylik anstalt i Trondhjem och år 1904 en tredje i Bergen.
Frökontroll börjades år 1884 vid en enskild anstalt, som år 1886 (Hertogs
av Selskapet for Norges Vel och år 1898 av staten. Numera är frökontrollen
förenad med de kemiska stationerna.
Mjölkkontrollen fick egna anstalter, 1895 i Kristiania och Trondhjem samt
följande år i Bergen.
LANTBRUKSMÖTEN började på 1840-talet hållas av de särskilda
amtshushållningssällskapen. Är 1849 hölls det första allmänna lantbruksmötet.
Från det 6:e mötet 1877 ha de hållits med mellantider av 5 år och
föranstaltats av vederbörande statsmyndighet.
Liksom i andra länder voro de till en början blott diskussionsmöten men
från det 5:e allmänna mötet år 1859 ha de varit förenade med utställningar.
Lokala kreatursutställningar började hållas år 1855. Sedan år 1866 har
staten anordnat sådana för nötboskap, får, getter och svin på bestämda,
centrala platser i de olika landsdelarna.
ÅKERBRUKET. Nyodlingens omfattning under 1800-talets förra hälft
kan ej säkert beräknas men har uppskattats till omkring 2,000 hektar eller
1 proc. årligen.[1] Efter århundradets mitt medförde brödsädesodlingens
minskade räntabilitet, att odlingshågen vände sig från den fasta jorden till
myrjorden, som företrädesvis passade för foderodling. Åkerns ökning avtog
och efterträddes från år 1870 av nedgång, som för åren 1871—1906
beräknades till 111/2 proc. För att fylla folkets behov av spannmål under
världskriget påbjöds år 1917 en uppodling av 100,000 hektar; den betydliga
ökningen av åkerarealen, som härigenom framkallades, har troligen till större
delen skett på ängens bekostnad.
Redan på 1770-talet hade det K. Videnskabernes Selskab i Trondhjem
verkat för myrarnas uppodling, men de större odlingar av dylik mark, som ägde
rum under 1800-talets förra del hade medfört besvikelse. Efter århundradets
mitt uppmuntrade staten till myrodling genom billiga lån från den 1857
inrättade myrdyrkningsfonden, vilken år 1892 fick namnet
jorddyrkningsfonden, sedan den ändring skett, att lån utlämnades för odling även av fast
jord. På 1890-talet började lokala myrodlareföreningar bildas, och år 1902
stiftades det Norske Myrselskab med hela riket till verksamhetsområde.
Sällskapet verkar för sin uppgift genom försöksverksamhet, utgivande av en
tidskrift, (Meddelser) m. m.
Åkerjordens användning är ej under förra delen av 1800-talet känd genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
