Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - IV. Det rationella jordbrukets period - Norge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utstationering av stamhingstar. Först anskaffades sådana av östlandsrasen och
senare av fjordrasen. De senare voro avsedda för Vestlandet, där dock även
östlandshästar till en tid utstationerades i det inre Sogn. Även amten ha
anskaffat stamhingstar med bistånd av statsmedel. Därjämte ha statsbidrag
lämnats åt enskilda hingsthållare till språngavgifterna (Springpengtidskud
fr. 1863) och åt hästavelsföreningar, vilka sedan 1890-talet bildats i stort
antal och med statsbidrag underhålla stamhingstar.
Från år 1862 har staten underhållit en avelssäter i Sikkilsdalen, där
premierade ston få gå tillsammans med statens hingstar. Senare ha dylika
avelssätrar inrättats i andra landsdelar. Likaså ha vissa amt anordnat
unghingstbeten i fjälltrakter.
Ärliga hästutställningar med premiering började år 1861 anordnas av
staten i förbindelse med den årliga hästmarknaden å Stav i Gudbrandsdalen
liksom i Härnar (1872) och i Kristiania men flyttades år 1887 till Lillehammer,
där alltsedan den årliga mönstringen av avelshästar och landets förnämsta
hästmarknad ägt rum. Liknande utställningar ha sedan 1864 anordnats
omväxlande för Vestlandets norra och södra del samt för det sunnanfjällska
och nordanfjällska landet. Från år 1885 har även en utställning hållits i
Lærdal i det inre Sogn, där man bedrev korsning mellan Öst- och
Vestlandshästar, och senare har antalet statsutställningar ytterligare ökats. Sedan
1890-talet ha även de särskilda amtens lantbruksföreningar med
statsunderstöd hållit unghäst- och stouppvisningar med premiering.
NÖTBOSKAPSAVELN. Enskilda »proprietärer» hade redan före
1800-talet infört holländska djur i de södra delarna av Östlandet, och på
1850-talet infördes ayrshiredjur till Trondhjemstrakten. Vid denna tid upptogs
frågan om kreatursstammens förbättring genom renavel eller med utländska
raser till renavel eller korsning. För dess besvarande uppställdes till
jämförelse stamhjordar av landets mest ansedda slag, Telemarksrasen, samt av ren
och blandad ayrshireras. Den senare åtnjöt trots angrepp av lungsjuka och
tuberkulos till en tid stor bevågenhet, men uppfattningen vände sig till
förmån för renavel av landets lokala lantraser, en mening som också fann stöd
i den nationella andan, som vid denna tid framträdde allt skarpare.
Stamhjordar uppställdes av flera norska raser, och stamtjurar
utstationerades. Därjämte anordnades årliga utställningar för de särskilda raserna,
— den första för Telemarksdjur i Siljord år 1856 —, med prisbelöning. Även
besiktning och premiering av hela besättningar infördes. Näst
Telemarksrasen var det den rödkulliga östlandsboskapen i Smålenene, som först
framträdde som ren ras av sådan kvalitet, att den kunde tävla med
Ayrshiredjuren. Den framgång, arbetet på avelns förbättring och de särskilda
rasernas konstans hade, berodde till stor del på i alla delar av landet bildade
avelsföreningar, vilka handhava den gemensamma tjurhållningen och
verkställa urval av stamkor. Ledningen av aveln handhaves av statsagronomer.
De bygderaser, som härvid upptagits till planmässig förädling, indelas i
följande grupper:[1]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
