Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - IV. Det rationella jordbrukets period - Norge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vestlandsboskap, på Vestlandet upp till Romsdalen, småvuxna (omkr. 300
kg. lev. vikt), kulliga, vanligen enfärgade djur, såsom den vanligen gråröda
Lyngdalsboskapen, vilken även betraktas som en särskild ras, svart boskap
kring Bergen, röd i Sogn och grå i Romsdalen; Mellan-Norges sidede boskap,
något mer storvuxen (lev. vikt 330—400 kg.) med djup, välbildad, sluten bål,
fina, lyrformade horn, låga ben, kroppens sidor med sammanhängande fält
eller spridda fläckar av röd färg hos Telemarks- och grå eller svart hos
Hallingdalsboskapen, men rygglinje, buk och halsens undre sida vita; Vit
eller sided fjällras, närstående till den svenska fjällrasen i de östra
fjälltrakterna sunnanfjälls, i Rörostrakten och i Tröndelagen samt i Nordlanden,
mycket småvuxen (lev. vikt 200—300 kg.); Upplandets dalboskap i
Östlandets dalbygder (Österdals-, Gudbrandsdals-, Hedemarks- och
Ringsaker-boskapen), något mer storvuxen (300—380 kg. lev. vikt) med djup och sluten
kroppsbyggnad, med fina, små horn eller hornlösa, svart, svartbrun eller
röd; Rödkullig östlandsboskap i Östlandets slättbygder kring
Kristianiafjorden (Romeriks-, Smålens-boskap), mer storvuxen (350—500 kg. lev. vikt),
nära överensstämmande med den svenska rödkulliga rasen. Därjämte finnes
av Ayrshirerasen starkt påverkad blandningsras, varav som bygderaser
omtalas trönderboskap i Tröndelagen och Maalselvboskapen i södra Tromsö
fylke.
För vissa av dessa lokala raser hava avelsföreningar bildats, så för det
röde Trönderfe, för Dölefe (1923) och för Rödkoller (1921). Tjurföreningar
började bildas på 1860-talet och ha, jämte de år 1899 införda, efter det
svenska premieringssystemet anordnade urvalsutställningarna kraftigt verkat
till nötboskapsavelns utveckling. Båda dessa anstalter åtnjuta betydliga
statsunderstöd. På det nya århundradet ha kontrollföreningar, bildade efter
danskt-svenskt mönster (den första år 1898) samt fjösregnskapsforeninger
bidragit till att höja boskapsskötselns ekonomiska produktion.
FÄRAVELN intog ännu under förra delen av 1800-talet på grund av
ullens stora betydelse som det mest använda spånadsämnet en mycket
framstående plats i lanthushållningen, men sedan införseln av bomull och
fabriksvävnader från 1860-talet börjat få större omfattning, inträdde en
tillbakagång av fårens antal särskilt i de sydöstra, mer starkt sädesodlande delarna av
landet, där betestillgången var mindre. Däremot bibehöll sig eller tillväxte
fårstocken i kusttrakterna särskilt på Vestlandet, där inkomsten av
jordbruket huvudsakligen hämtades från betesmarkerna på bergssidorna och
fjällvidderna, och djuren till stor del leva som halvvilda utegångsfår.
Den inhemska fårrasen var visserligen genom sin härdighet och
förnöjsamhet väl lämpad för de karga förhållandena, men deras ringa storlek och
ullmängd gjorde en förbättring av aveln önskvärd. I detta syfte hade redan
tidigare införsel av djur av utländska bättre raser förekommit, och i den
genom merinokorsning uppkomna Tautr-stammen i Tröndelagen hade man
exempel på den fördel, som på sådant sätt kunde ernås. Enstaka exempel på
införsel av avelsfår förekommo alltjämt; så utstationerade Selskapet for
Norges Vel år 1811 merinobaggar i Gudbrandsdalen, liksom enskilda
personer införde svenska elektröralfår till Smaalenene och Akershus amt. Från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
