Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - IV. Det rationella jordbrukets period - Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ekonomisk frihet var den bästa drivkraften till fortsatt framgång, har
sålunda på senaste tid inskränkts och fått vika för förmynderskap och
understöd från statens sida i en utsträckning, som väl kan medföra förbättringar
för det med ekonomiska resurser sämst utrustade minsta jordbruket men
även är ägnad att framkalla vana vid och fordran på statens mellankomst
och understöd.
På alla lantbrukets områden har emellertid framgången varit sådan, att
de högre stående jordbruken, vid vilka de nu antydda reformerna tillämpas,
nått i jämnhöjd med de mest framskridna i övriga länder, och genom ett
omfattande upplysningsarbete kan en fortsatt framgång väntas genom
höjande av den stora massan av jordbruk, som ännu stå på en mer eller mindre
efterbliven ståndpunkt.
STATENS LANTBRUKSFÖRVALTNING tillhörde efter den nya
regeringsformens antagande fortfarande Kammarkollegiet och i de särskilda
orterna länsstyrelserna. Som mellanled mellan denna ämbetsstyrelse och
lantbruksnäringen tillkom under århundradets två första årtionden
Lantbruksakademien och länens hushållningssällskap. Akademien fick snart genom
sin förvaltningskommitté ställningen som en rådgivande myndighet åt
regeringen och blev därjämte de med henne samarbetande hushållningssällskapen
en representation för jordbruket gent emot riksstyrelsen.
Lantbruksförvaltningens tillväxt och den minskade kontakten mellan Lantbruksakademiens
förvaltningskommitté och lantbrukets idkare föranledde år 1889 riksdagens
beslut att för denna gren av statsförvaltningen skapa ett centralt under
civildepartementet lydande ämbetsverk, K. Lantbruksstyrelsen. Denna trädde
följande år i verksamhet. Tio år senare inrättades för jordbruksärendena
ett särskilt jordbruksdepartement i konungens kansli.
LANTBRUKSAKADEMIEN instiftades den 28 dec. 1811 på förslag av
kronprinsen Carl Johan, vilken antagligen i minnet av
lantbrukssällskapet i Paris och de provinsiella lantbrukssällskapen och deras betydelse som
rådgivande och initiativväckande representation för lantbruket velat införa
en liknande organisation i sitt nya land, där ju för övrigt denna tanke redan
tidigare framställts och börjat förverkligas genom bildandet av
hushållningssällskap.
Akademien utvecklade under sin förste direktör, den mångsidige och
initiativrike överdirektören Abraham Niclas Edelcrantz[1] en livlig
verksamhet. Hushållningssällskap inrättades i alla utom 2 av de län, där
sådana ännu saknades, förbindelsen med dessa organiserades, odlingen,
bebyggandet och försök igångsattes å det experimentalfält, vartill akademien
den 14 juli 1814 fått lägenheten Skeppsbroäng å K. Djurgården vid
Stockholm sig upplåten, och en centralverkstad inrättades, från vilken redskap,
tillverkade efter engelska modeller, som Edelcrantz anskaffat,
utdelades till hushållningssällskapen till mönster för redskapstillverkning i orterna.
Lantbruksakademiens annaler (1813—21) blev jordbrukets officiella organ,
sedan Patriotiska sällskapets tidskrift Ny journal för hushållningen
förstnämnda år upphört.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
