Lantbrukets historia : världshistorisk översikt av lantbrukets och lantmannalivets utveckling / 722 (1925) Author: Herman Juhlin-Dannfelt Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - IV. Det rationella jordbrukets period - Sverige

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hushållningssällskapens gemensamma angelägenhet, varför ock sällskapen sedan bidragit
till kostnaderna med 1 proc. av sina inkomster.

Fig. 160. Frih. Rob. v. Kræmer.

Även de enskilda sällskapen ha hållit möten dels för hela sitt område,
dels för särskilda delar därav (gillesmöten), och i några fall ha några
närgränsande förenat sig om gemensamma möten (de båda skånska
hushållningssällskapen sammanslutna till den skånska hushållsföreningen,
Skaraborgs, Älvsborgs och Jönköpings läns sällskap 1872, 1874, 1878 och 1880,
Södermanlands, Närkes och
Västmanlands 1878, 1883 och 1889 samt de
norrländska 1873, 1874, 1877 och 1882).

En allmän nordisk lantbrukskongress
hölls år 1888 i samband med en konst-,
industri- och lantbruksutställning i
Köpenhamn, och därefter anordnades
dylika kongresser och utställningar i
Stockholm 1897 och i Kristiania 1907. Under
senare år har den år 1918 bildade
Nordiska jordbruksforskares förenings
årsmöten i viss mån ersatt dessa nordiska
kongresser.

I samband med propagandan för
»nordiskt frö» (sid. 756) anordnades
allmänna nordiska frökongresser i Borås
1880, Sundsvall 1882 och Trondhjem
1887.

KREDITVÄSEN. Jordbrukets behov
av kredit tillfredsställdes sedan
senare delen av 1700-talet av de halvt statliga låneinrättningar, som gingo
under namn av diskonter (allmänna diskontverket). Då dessa år 1817 nödgats
upphöra med sin verksamhet och riksbankens efter en tids uppehåll år 1815
återupptagna utlåning mot säkerhet i jordegendom var inskränkt till ett
obetydligt belopp, var jordbrukets kreditnöd mycket besvärande.
Förhållandet bättrades genom inrättandet från 1820-talet av sparbanker och från
1830-talet av privatbanker, men framför allt genom bildandet av
hypoteksföreningar, avsedda att lämna jordbruket långa lån, som det behövde för
odlings- och jordförbättringsföretag.[1] Till klarläggande av dylika
kreditföreningars nytta och verksamhetssätt medverkade i synnerhet en av
statsrådet greve C. A. Löwenhjelm utgiven skrift: Om hypoteksföreningar
och deras nytta med avseende på Sveriges nuvarande ställning.

Är 1836 bildades hypoteksföreningen för Skåne, närmast efter de
nordtyska Landschaften som mönster, och därefter i de flesta andra landsdelar,
senast 1861 Gotlands, Gävle-Dala och Norrlands hypoteksföreningar.
Föreningarnas reglementen voro fastställda av K. Maj:t, men i övrigt voro
föreningarna fullt självständiga. De utlämnade åt jordägare inom området lån

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>