Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - IV. Det rationella jordbrukets period - Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lanthushållningen anställdes rådgivare, vanligen kallade agronomer i statens tjänst,
nämligen i fårskötsel från år 1831, i linhantering 1850—1863, i
boskapsskötsel från 1859, till år 1862 förenat med rådgivning i linhantering, i fiske från
1854. Är 1858 fingo agronomerna för odling, torrläggning m. m. fast
anställning med titeln lantbruksingenjör. Deras antal har efter hand ökats och
år 1886 bestämdes fasta distrikt för dem.
De övriga statsagronomernas, numera kallade statskonsulenter,
verksamhet har numera huvudsakligen blivit att vara speciella sakkunniga hos
Lantbruksstyrelsen och att utföra inspektioner m. m., under det att rådgivning åt
enskilda övergått till hos hushållningssällskapen anställda konsulenter
(läns-agronomer, länsmejerister o. s. v.). Sådana började anställas på 1850-talet.
Sedan staten år 1912 beviljat bidrag till deras avlöning har deras antal starkt
ökats och deras ämnesområden specialiserats. Jämte dessa agronomutbildade
konsulenter ha även rådgivare eller arbetsledare med lägre utbildning
anställts, nämligen dikningsförmän sedan 1880-talet och vandringsrättare sedan
1905. Även till dessas avlöning lämnar staten bidrag.
VETERINÄRVÄSEN. Den undervisningsanstalt i veterinärkunskap, som
Peter Hernqvist år 1773 inrättat i Skara (sid. 419), vilade 2 år efter
hans död 1808, men dess verksamhet återupptogs år 1810 under ledning av
hans lärjunge Sven Adolf Norling. Då undervisningen i Skara ej
kunde fylla behovet av djurläkare i landet, synnerligen som inga
förkunskaper utöver i läsning och skrivning fordrades, beslöt riksdagen 1819, att
en veterinärinrättning skulle komma till stånd även i Stockholm. Denna
omorganiserades 1859 och 1867, varvid inträdesfordringarna ökades till
studentexamen, undervisningen utvidgades och anstalten fick namnet
Veterinärinstitut. År 1912 fick detta nya ståtliga lokaler samt bättre möjligheter
för fortsatta vetenskapliga studier och benämningen Veterinärhögskola.
Veterinärinrättningen i Skara trädde däremot allt mer tillbaka som
veterinärundervisningsanstalt, och från år 1859 berättigade examen från
densamma ej till tjänst avlönad med statsmedel, varefter anstalten år 1889
ändrades till en hovbeslagsskola och sjukvårdsanstalt för djur.
Genom ett K. reglemente den 3 juni 1824 för veterinärer lades grunden
till veterinärväsendets organisation, och genom K. förordning den 2 sept. 1830
bestämdes, att en veterinär borde anställas i varje län, sedan riksdagen
beviljat arvode av 50 rdr. om året mot skyldighet att biträda länsstyrelsen och
andra myndigheter. Till länsveterinärernas avlöning beviljades småningom
ökade anslag. Därjämte indelades länen i veterinärdistrikt. Sedan 1913
beviljar staten bidrag till avlöning åt distriktsveterinärerna, vilka utnämnas av
distriktets veterinär styrelse.
Veterinär ärendena fingo år 1901 sin egen representant i ett medicinalråd i
Medicinalstyrelsen, och år 1908 inrättades en under denna lydande
veterinär-bakteriologisk anstalt.
Bekämpandet av tuberkulos hos husdjuren lades under
Lantbruksstyrelsen, där år 1898 en föredragande rörande tuberkulosärenden anställdes,
vilken handhar ledningen av sjukdomens bekämpande och fördelningen av
tuberkulin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
