Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - IV. Det rationella jordbrukets period - Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gräns, 1/10 av hemmanets areal, dock ej till mindre storlek av den
avsöndrade lägenheten än 4 tld (sid. 397). Genom förordning den 19 dec. 1827
om grunderna för hemmansklyvning och jordavsöndring infördes
besuttenhet, d. v. s. egendoms förmåga att lämna bärgning åt en familj av 3
arbetsföra personer och utgöra skatt åt kronan, som gräns för klyvning av
skattehemman, rusthåll och under stadgad åborätt upplåtna hemman, och detta
utsträcktes genom kungörelse den 14 nov. 1829 även till säteri- samt rå- och
rörs- och frälsehemman, som förut fått fritt klyvas. Beträffande avsöndring
bibehölls den nämnda storleksgränsen, 1/10 av jordrymden samt en minsta
storlek av 4 tld, men i Norrland 6 tld och inom 1 mil från stad eller köping
Vs tld. Avsöndringen fick ske med full äganderätt eller med besittningsrätt
för viss tid, högst 50 år. Liksom beträffande hemmansklyvning blevo
frälsehemman år 1829 likställda med sådana av annan natur, utom däri att
avsöndring från dem fick ske intill 1/5 av ägovidden. År 1853 inskränktes åter
rätten till hemmansklyvning och avsöndring, men det missnöje, som därav
framkallades, föranledde år 1858 att dessa inskränkningar upphävdes. Den
6 aug. 1864 utfärdades nya bestämmelser, i huvudsak överensstämmande
med 1827 och 1829 års förordningar men i avseende på avsöndring utan
begränsning till viss minsta areal. En ny förordning den 6 aug. 1881 frigav
hemmansklyvningen utan alla inskränkningar och utsträckte rätten till att
avsöndra jord till 1/5 av stamhemmanets ägovidd oberoende av dess kamerala
natur, och i vissa fall kunde än större avsöndring medgivas.
De gamla formerna för jorddelning voro dock obekväma och kunde leda
till osäkerhet i jordbesittningen. För att undanrödja dessa olägenheter
utfärdades ny lag om jordstyckning den 27 juni 1896, vilken bibehöll
bestämmelserna om obegränsad rätt till hemmansklyvning och om avsöndrings
sammanlagda storlek, vilken dock k. befallningshavande på grund av särskilda
omständigheter kunde medgiva över 1/5 av stamhemmanets ägovidd. Jämte
dessa två former för jordegendoms styckning infördes nu en tredje,
ägostyck-ning, som består däri, att från fastighet frånskiljes ett i förväg till sina
gränser bestämt område, varefter hemmanets mantal fördelas på dess delar.
Ägostyckningen får icke ske från hemman, som ingår i samfällighet med annat
hemman, och kan sålunda icke bliva beroende av ett kommande laga skifte.
Det får ske i vilken omfattning som helst och medgiver att som självständig
hemmansdel frånskilja visst område utan hänsyn till hemmanets
ägoförhållanden. Detta delningssätt är bekvämt och billigt, i det att det kan verkställas
av lantmätare utan gode män och icke kräver andra bilagda handlingar än en
karta, som angiver den frånstyckade lägenhetens gränser och en summarisk
beskrivning över styckningen. Den fick därför användning huvudsakligen för
avstyckning av små jordbrukslägenheter samt i de norra landsdelarna av
inägor från skogshemman. Då dylik frånstyckning utan tillräckligt skog ens för
husbehov tog sådan omfattning, att fara för bondhemmanens bestånd ansågs
hota, har rätten till dylik delning inskränkts i samband med övrig
lagstiftning beträffande jordbesittning i Norrland, senare utsträckt även till andra
landsdelar.
NORRLANDSLAGSTIFTNING. Vid sågverksindustriens uppkomst i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
