Lantbrukets historia : världshistorisk översikt av lantbrukets och lantmannalivets utveckling / 757 (1925) Author: Herman Juhlin-Dannfelt Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - IV. Det rationella jordbrukets period - Sverige

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Fig. 179. N. Hjalmar Nilsson.

mål som livskraft gjorde den år 1886 på initiativ av en skånsk lantman
Birger Welinder bildade Sydsvenska föreningen för odling och förädling av
utsäde. Denna satte nämligen som sin främsta uppgift att förädla utsäde,
d. v. s. frambringa nya, bättre sorter. Föreningen, som år 1887 ändrade sitt
verksamhetsområde till hela landet och sitt namn först till Allmänna svenska
utsädesföreningen och år 1894, efter upptagandet av den något senare
bildade Mellersta Sveriges utsädesförening, till Sveriges utsädesförening,
anordnade å Svalöv en vetenskapligt ledd förädlingsanstalt. Vid denna tillämpades
först den vid denna tid av utländska
sädesförädlare allmänt använda massurvals-metoden,
(sid. 462), men då trots fortsatt renodling med
bortrensning av avvikande former och urval
av de bästa axen och kornen till vidare
förökning, de nya sorterna icke voro konstanta,
övergick man, sedan N. Hjalmar Nilsson
övertagit ledningen av förädlingsarbetet, till den
redan av skotten Patrick Shirreff år 1819
och fransmannen Louis Lévècque de
Vi1morin föga senare använda metoden att för
bildande av nya sorter utgå från en enda planta, vars
avkomma sedan alltjämt odlas skilt för sig.
Till-lämpningen av denna s. k. pedigreemetoden ledde
till frambringande av framstående sorter med stor
konstans, men än större blev framgången, sedan
man med ledning av den omkring sekelskiftet framträdande mendelska
ärftlighetsläran (sid. 463) övergått till att genom planmässig korsning av
former, som i avseende på en eller annan egenskap voro framstående, söka
frambringa kombinationer av föräldraformernas bättre egenskaper, en
metod, för vars upptagande och vidare utveckling äran i främsta rummet
tillkommer N. H. Nilsson-Ehle. Å Svalöv frambragtes ett antal nya
sädessorter, vilka till större delen undanträngde de äldre, mindre givande
och kvalitativt sämre sorterna, särdeles i Sveriges södra och mellersta delar
och även vunno spridning i andra länder. Utsädesföreningen fick anslag av
allmänna medel, först av hushållningssällskap och landsting, men snart även
av staten, vars kontroll över anstalten allt mer utsträcktes, så att den i själva
verket blev en statsanstalt. För att tillgodose de olika landsdelarnas behov
av mot deras skiljaktiga växtförhållanden svarande sorter, inrättades med
särskilda statsanslag filialer i olika orter. För spridningen av de av
föreningen frambragta sorterna övertogos dessa av det för ändamålet bildade
Allmänna svenska utsädesaktiebolaget, vars avgifter för de mottagna
sorterna utgjorde en väsentlig del av föreningens inkomster.

Även en enskild utsädeshandelsfirma, W. Weibull i Landskrona, har
med framgång upptagit växtförädling efter samma grunder som
utsädesföreningen och erhöll år 1924 understöd av statsmedel.

Skördemängderna på arealenhet visade blott ringa ökning förr än mot
slutet av 1800-talet, då verkan av rikligare gödsling, bättre bearbetning av
jorden samt ökad omsorg om utsädets beskaffenhet visade sin verkan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>