Lantbrukets historia : världshistorisk översikt av lantbrukets och lantmannalivets utveckling / 758 (1925) Author: Herman Juhlin-Dannfelt Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - IV. Det rationella jordbrukets period - Sverige

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Medelskördetalen, som från 11—13 dt. per hektar vid århundradets hörjan vid
dess mitt stigit till omkring 16 för vete och 12 till 14 för övriga sädesslag,
hade omkring 1820 uppnått 20—23 dt. för vete och 14—17 dt. för övriga
sädesslag. Potatisskördarna, som intill 1890-talet kvarstått vid omkring 8
ton, hade omkring 1920 stigit till omkring 11 ton per hektar.

Fig. 180. H. N. Nilsson-Ehle.

I avseende på omfattningen av de olika växternas odling märkes,
hurusom korn, som förr var landets viktigaste sädesslag, intagit allt mindre del
av åkern. Odlingen ökades dock absolut räknat t. o. m. 1860-talet men
därefter har den därmed besådda arealen år för år avtagit, beroende på dess
minskade användning som brödsäd och
därpå att det till foder ersatts av
blandsäd, vilken sedan slutet av 1800-talet
betydligt ökats. Rågodlingen hade visserligen
ökats ända till 1800-talets slut (med
undantag för 1880-talet, då den låga prisnivån
föranledde minskning), men ökningen har ej
motsvarat folkmängdens tillväxt, och på det
nya århundradet har även en absolut
tillbakagång inträtt. Vetearealen har däremot
varit stadd i stark ökning särdeles under
senaste tid, väl huvudsakligen till följd av att
nya rikt givande sorter gjort odlingen mer
lönande. Framför allt bar dock
havreodlingen ökats sedan mitten av 1800-talet, från
vilken tid utförseln av detta spannmålsslag
starkt steg intill slutet på 1870-talet, varefter
exporten nedgått och småningom efterträtts
av överskjutande införsel, i det att skörden allt fullständigare åtgått inom
landet till kreatursfoder.

Vete. Utländska mer givande höstsorter hade tid efter annan försökts men
åter övergivits på grund av otillräcklig härdighet. Även försöket med det
från Danmark på 1880-talet införda D. Shirriffs squarehead tycktes få
samma resultat, emedan det till allra största delen gick ut under de svåra
vintrarna 1899 och 1901, men det som bestått detta prov, lämnade material
till de nya, rikt givande och tillräckligt härdiga sorter, som frambragts vid
Svalöv och av andra förädlare. Av vårvete voro de gamla lantsorterna, som
odlades företrädesvis inemot veteodlingens nordgräns, allt för litet givande,
men då såväl de utländska sorter som införts, som också de hittills
frambragte nya sorterna ba stora fordringar på växttidens längd och jordmånens
godhet, har vårveteodlingen hittills icke vunnit någon avsevärd utbredning.

Även råg odlas huvudsakligen som höstsäd. Av vårråg ha såväl de
inhemska som de från utlandet införda sorterna allt för liten avkastningsförmåga
för att få användning annat än där alltför svag torrläggning gör höstråg
mindre vintersäker och på mager sandjord, där ej andra, mer fordrande
växter giva lönande avkastning. Av höstråg bar mest använts gamla svenska
lantsorter men därjämte infördes på 1820-talet fransk och på 1830-talet s. k.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>