Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - IV. Det rationella jordbrukets period - Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
probstejerråg från Holstein, vilken senare blev allmänt odlad i södra Sverige,
under det att de norra och mellersta landsdelarna plägade att då och då skaffa
nytt utsäde från Finland, s. k. Vasa- och Nylands-råg, som ansågos mer
härdiga än det inhemska utsädet. Midsommarråg (Johanne-, tuvråg) har
alltjämt brukat odlas på mullrik och fuktig jord, där höstråg ej övervintrade
väl, samt undantagsvis s. k. sen- eller latmansråg, som kunde sås efter den
vanliga såningstiden. På 1890-talet fingo styvstråiga tyska sorter, i
synnerhet Schlanstedtråg, till en tid ej så liten spridning, och sedan början av
1900-talet hava mer kärnrika sorter, såsom v. Lochows Petkusråg och vid
Svalöv förädlade sorter blivit mycket odlade.
Av korn hava gamla sexradiga sorter bibehållit sig som foderkorn, och av
tvåradigt korn odlas det gottländska och öländska, vilka äro goda
maltkornsorter, fortfarande i sina hemorter, men i övrigt ha de gamla tvåradiga
sorterna mest undanträngts av nyare. Till sådana hör Chevalierkornet, som
infördes på 1840-talet, och plymagekorn på 1870-talet samt Prenticekorn mot
århundradets slut. Av dessa ha nya förädlingar frambragts å Svalöv och fått
stor spridning. Naket korn (Himalaya- eller himmelskorn), som mycket
berömdes under förra delen av 1800-talet och särskilt odlades till kaffesurrogat,
har alldeles gått ur odling.
Även av havre hade utländska sorter till en tid vunnit rätt stor användning,
kanske främst den redan på 1840-talet införda, svarta tatariska plymhavren,
vilken särdeles odlades till grönfoder, men även den gula probstejerhavren i
södra och potatishavre i mellersta Sverige. På 1890-talet vann också
Vilmorins Mesdag (i Sverige även kallad championhavre) för sin tidiga mognads
skull stor spridning i Norrland. Sedan samma tid ha emellertid åtskilliga nya
Svalövssorter (särskilt guldregn-, seger- och klockhavre) till stor del
undanträngt de förut odlade. Genom denna tillförsel av nya sorter har den gamla
fördelningen av vithavre i rikets västra och svart i de östra landsdelarna
blivit mindre bestämd, och den i det södra höglandet förr vanliga gråhavren
så gott som alldeles undanträngd.
Blandsädesodlingen har så till vida förändrats, att den gamla till
räntespannmål odlade blandningen av korn och havre numera, sedan blandsäden
odlas så gott som endast till egen foderförbrukning, förändrats till 3- eller
4-bland genom inblandning av vicker eller vicker och ärter.
Odling av enbar trindsäd har starkt avtagit, i det att den är mindre
lättbärgad och ger lägre och mer växlande skördeavkastning än i blandsäd. I
norra Sverige ha de gamla gråärterna bibehållits, men eljes odlas av ärter
mest utländska eller vid Svalöv förädlade sorter.
Vicker har blivit den vanligaste baljväxtinblandningen i blandsäd.
Bovete, som under förra delen av 1800-talet odlades rätt mycket på mager
sand- och mossjord i Skåne och Halland, är numera nästan försvunnet ur
odling.
Av rovor hade tidigare odlats blott små, runda svedjerovor, men
strävandet att efterlikna det engelska jordbruket medförde i början av 1800-talet
odling även av större engelska rovor (turnips), och även infördes tyska sorter
(Steckrüben och Stora runda vita), (Bortfelder från Danmark m. fl.), av
vilka den sistnämnda numera blivit förhärskande i hela landet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
