Lantbrukets historia : världshistorisk översikt av lantbrukets och lantmannalivets utveckling / 766 (1925) Author: Herman Juhlin-Dannfelt Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - IV. Det rationella jordbrukets period - Sverige

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Antalet kreatur i Sverige:

	Hela antalet i tusental					På 1,000 inb.					På 100 ha åker
	1805	1870	1900	1920		1805	1870	1900	1920		1805	1870	1900	1920
Hästar	392	428	533	728		161	103	103	123		40	17	15	19
Nötkreatur	1,452	1,966	2,583	2,736		597	471	502	466		172	77	73	72
därav kor	803	1,231	1,765	1,739		330	295	347	295		95	48	53	47
därav oxar	216	270	219	58		89	65	42	9		25	11	6	2
Får	1,216	1,595	1,261	1,568		500	383	245	265		145	62	36	41
Getter	140	124	80	113		58	30	15	19		16	5	2	3
Svin	400	354	806	1,011		165	85	157	171		47	13	23	27

Den ökning, som inträtt i de relativa talen för hästar och får under senaste
åren, är en verkan av kristiden. Den relativa (för får och getter absoluta)
nedgång, som sålunda, bortsett från kristidens verkningar, inträtt beträffande
alla djurslagen, har i synnerhet träffat de mindre produktiva av dessa, får
och getter, men antalet av de mest inkomstbringande, kor och svin har sedan
1870-talet åter starkt ökats. Djurens produktionsförmåga och värde har
samtidigt varit stadda i avgjord, delvis stark förbättring.

Under 1850-talet började en, om ock till en början obetydlig, utförsel av
slaktdjur och smör, för vilken särskilda exportlägenheter anordnades, och
denna utförsel har sedan alltjämt fortgått, — dock av kött och fläsk i stället
för slaktdjur, sedan England år 1892 förbjudit införseln av levande boskap.
Från 1870-talet blev mjölkproduktion allt mer huvudsaken för
ladugårdsskötseln, och smörutförseln till England ökades intill 1896, varefter inträdde
stillestånd, tills under krigstiden utförseln upphörde och till en tid ersattes av
en avsevärd införsel av smör. Mejerihanteringens tillväxt hade med sig en
stark ökning av svinskötseln för tillgodogörande av dess avfall och växande
utförsel av svin och fläsk. Även fläskutförseln upphörde till följd av
kristidsförhållanden men har sedan åter påbörjat.

Husdjurens utfodring förbättrades blott långsamt under 1800-talets förra
hälft. Svältfodring under vintern var nästan regel, och redogörelser för
nödfodermedel intogo ett framstående rum i den tidens lantbruksskrifter. Även
sådant som granris, fuktat med urin, samt färsk kokad hästgödsel omtalas
som hälsosamma fodermedel eller t. o. m. som läckerheter för djuren.[1] Det
enda kraftfoder, som var i något allmännare bruk, var dränk, vilken
uppskattades som gödfoder så högt, att som skäl mot brännvinsbränningens
upphörande anfördes den stora skada, som kreatursskötseln skulle hava därav.
Beredning av sörpa och kokning av foder stodo under 1830—1860-talen i
högt rop som medel att höja fodrets näringsverkan. Först då vallodlingen
började ökas samt dessutom köpt kraftfoder, oljekakor och kli, började
allmännare användas, inträdde större framsteg i utfodringen, vilka närmast
berodde på strävandena att öka mjölkproduktionen. Småningom tilltog
användningen av kraftfoder och den därigenom stegrade mjölkproduktionen så,
att såväl tvekan om kreatursskötselns ekonomi som farhåga för djurens
hälsa gjorde sig gällande och en reaktion till ökad användning av hö och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>