Lantbrukets historia : världshistorisk översikt av lantbrukets och lantmannalivets utveckling / 772 (1925) Author: Herman Juhlin-Dannfelt Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - IV. Det rationella jordbrukets period - Sverige

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

antal år 1860 uppgick till 16. Dessutom hade ett antal tjurar utstationerats,
av Ayrshireras i södra och mellersta Sverige och av Allgauer i Norrland.
Vid stamholländerierna var renavel regel, men ett antal korthornstjurar
anskaffades till deras förbättring, och år 1864 uppställdes en stamhjord av
denna ras å Alnarp, vartill orsaken var önskan att göra den svenska
boskapen mer lämplig till göddjur,
av vilka man vid denna tid sökte
åstadkomma en omfattande
export till England. På 1880-talet
började även Jèrsey-rasen att
införas och år 1887 uppställdes
en hjord av denna ras å Alnarp.

Fig. 188. Svensk låglandsko. Bälteberga.

Den alltmer tilltagande
tu-berkels jukan (»perlsot») hos
stamholländerihjordarna
föranledde slutligen dessas
försäljning och indragning av
stam-holländeristyrelsen år 1869. De
för de försålda djuren inflytande
medlen överfördes till en fond, vilken år 1881 sammanslogs med de från
stamschäferiernas försäljning härrörande medlen till en fond för svenska
hornboskapens och fåravelns förädling, vilken skulle användas till
prisbelöning av framstående avelsbesättningar av nötboskap och får samt till lån
för inköp av avelsdjur från in- eller utlandet.

Fig. 189. Prince Albert Ayrshire av skånsk typ.

Genom dessa olika åtgärder hade en stor mängd nötkreatur av olika raser
spritts i landet. Av dem
tillvunno sig de
holländsk-ostfrisiska och
Ayrshireraserna så
övervägande det allmänna
förtroendet, att de övriga
så gott som fullständigt
undanträngdes. Inom

dessa raser, om vilka
man sålunda enade sig,
strävade man från tiden
omkring sekelskiftet till
allt större likformighet
enligt en för vardera
rasen alltmer noga bestämd
typ, vilket framför allt befordrades genom premieringarna och genom
bildandet av avelsföreningar för de särskilda raserna.

Låglandsrasen, som blev förhärskande i Sydsveriges bördigaste trakter,
hade tidigare rekryterats företrädesvis från Holland, men senare så gott som
uteslutande från Ostfriesland, och endast av svartbrokiga djur, så att de
grå- och rödbrokiga före sekelskiftet voro så gott som försvunna. Då den svenska

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>