Lantbrukets historia : världshistorisk översikt av lantbrukets och lantmannalivets utveckling / 774 (1925) Author: Herman Juhlin-Dannfelt Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - IV. Det rationella jordbrukets period - Sverige

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

boskapen genom korsning med utländska raser, först Allgauer och senare
Ayrshire, men allmogens boskap var i det stora hela föga påverkad därav.
Denna boskap var dock mycket ojämn till skapnad och färg, mellan
kullig-het och fullt utvecklade horn funnos alla mellanformer, och färgen växlade
från helvit (mest i lappmarkerna) till fläckig i rött eller svart (det senare
mest i Härjedalen och Västerdalarna.

Fig. 192. Ko av rödkulleras frän Ellesbo.

Från 1880-talet framträdde en tilltagande rörelse för att utveckla denna ras
genom renavel, vartill medverkade dels den höga fetthalt hos mjölken, som
ansågs utmärka rasen, dels dennas härdighet och frihet från tuberkulos, som
härjade svårt bland de
sydländska raserna och dessas
korsningsavkomma. Är 1893 beslöto
ordförandena i de norrländska
premieringsnämnderna att som
den rena fjällrasens typ antaga
den i Jämtland vanligaste
hornlösa, vita eller med röd eller
svart färgteckning kring mule,
över ögonbrynen, på öronen och
fläckar på sidorna försedda
typen. Denna har sedan
vidhållits, och aveln har letts med stor
följdriktighet i hela Norrland,
med den framgång, att denna »fjällras» eller »vitkulliga ras» nått stor
jämnhet, framstående mjölkningsförmåga och hög fetthalt i mjölken. Förtjänsten
härav tillskrives i främsta rummet det jämtländska hushållningssällskapets
sekreterare J. F. Broman († 1917). För rasens utveckling verkar den år
1920 bildade Avelsföreningen för fjällrasen.

I vissa delar av Sverige, särskilt i Dalarna, Bohuslän och Dalsland hade en
helröd, kullig boskap, lik den i de norska Smaalenene förekommande,
bibehållit sig och åtnjöt gott anseende för förnöjsamhet och god
mjölkningsförmåga. Denna boskap har på initiativ av professorn E. O. Arenander
(† 1925) på senaste tid blivit föremål för planmässig förädling genom
renavel, vilket haft lovande framgång. För förädlingsarbetets ledning bildades
år 1912 Avelsföreningen för rödkullig svensk boskap, vilken utgiver stambok
över rasen. Däremot blevo de försök, som omkring år 1890 gjordes att
tillvarataga och genom renavel förbättra den gamla gulröda boskapen på
Gotland av kort varaktighet, då befolkningen föredrog Ayrshireboskapen, som
redan vunnit stor spridning på ön.

Premiering av avelsdjur har haft det största inflytande på utvecklingen av
den svenska nötboskapsaveln. Till en början försökte enskilda
hushållningssällskap prisbedömning av hela kreatursbesättningar, men detta fick snart
vika för bedömning och prisbelöning av enskilda avelsdjur. Detta försöktes
först av Göteborgs och Bohus läns hushållningssällskap i huvudsaklig
överensstämmelse med den nyss införda hästpremieringen men fortsattes blott
få år (1878—85). Däremot blev det av kaptenen Sigge Flach uttänkta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>