Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - IV. Det rationella jordbrukets period - Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tack vare dessa olika åtgärder har den svenska svinstammen gått starkt
fram i jämnhet, snabbvuxenhet, förmåga att väl tillgodogöra fodret och att
lämna ett fläsk av hög kvalitet.
Svinaveln har fått största omfattning i Skåne, där den inriktats på
frambringande dels av gödsvin och slaktning för export, dels av smågrisar för
avsättning företrädesvis uppåt landet, där svinskötsel huvudsakligen består i
uppfödning av hushållssvin.
Svinavelns starka ökning i senare delen av 1800-talet stod, som nyss
nämnts, i samband med mejerihanteringens tillväxt. För att tillgodogöra den
separerade mjölken och vasslen anlades vid mejerierna svingårdar, ofta av
betydlig storlek, men sjukdomar och dålig skötsel gjorde, att dessa lämnade
dåligt ekonomiskt utbyte, varför man övergick till att låta mejeriavfallet
återtagas av mjölkleverantörerna, varigenom svinskötseln mer jämt fördelades
hos jordbrukarna.
I några städer har svinuppfödning i stor skala anordnats för att
tillgodogöra köksavfall. Det första försöket av denna art, i Stockholm på 1890-talet,
misslyckades på grund av sjukdomar hos svinen, men vid de kommunala
svingårdar, som senare anlagts, har man tack vare noggrann vård lyckats
undgå denna fara och även kunnat få gott ekonomiskt resultat av
företaget.
Mot slutet av 1800-talet led den svenska svinskötseln svåra motgångar.
Svinstocken, särdeles de stora svinbesättningarna, började att allt mer bliva
sjuklig och ej blott tuberkulos och rödsjuka utan även svinsjuka och svinpest
uppträdde förhärjande (från år 1887). Genom kraftigt ingripande från
hälsovårdsmyndigheterna lyckades det dock att bekämpa dessa faror. Dessutom
hämmades avsättningen till utlandet, därigenom att den undantagsställning,
som Sverige förut åtnjutit från det förbud mot införsel av levande djur, som i
England stadgats för att hindra införsel av smittsamma sjukdomar, år 1892
upphävdes, varjämte även införseln av svin till Tyskland försvårades.
Härigenom föranleddes en övergång till utförsel av fläsk, och sedan svinslakterier
anlagts (de första år 1890), tilltog denna export raskt, och fläskprisen stego åter
från den låga ståndpunkt de intagit under förra delen av 1890-talet.
Världskriget och därmed följande foderbrist vållade en stark nedgång i svinaveln
och bragte fläskexporten att upphöra, men sedan har åter en hastig uppgång
i båda inträtt.
FJÄDERFÄSKÖTSEL. Hönsskötseln bedrevs (enligt Alexis Norings
Handbok i husdjursskötsel, 1842) vanligen vid alla gårdar, ja så gott som vid
varje torpstuga, och även gäss, ankor och duvor voro allmänna, under det att
kalkoner och svanor förekommo blott vid herrgårdar, där även pärlhöns i
sällsynta fall funnos.
Av höns hade enligt samme författare en mängd olika slag införts och
blandats, så att han »avstod att söka ordna dem i vissa raser» men nämner
spanska höns som berömda för rik varpning.
Då höns på 1860-talet började förekomma vid lantbruksmötenas
utställningar, funnos bland dem många utländska raser och bland dem de kort förut
införda Cochinchina och Brahmaputra, som hade stort anseende som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
