Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - IV. Det rationella jordbrukets period - Nordamerikas Förenta Stater - Det rationella jordbrukets tid – från år 1835
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sedan 1880-talet har kreatursantalet på betesmarkerna varit statt i
nedgående. Härtill har bidragit, att betet försämrats genom för stark besättning, och
minskats genom bevattningens och uppodlingens utsträckning samt genom att
stora trakter undantagits för skogsodling. Regeringen har dock bevarat stora
områden, tillräckliga att föda miljoner av hästar, nötboskap och får, vilka
betesmarker genom kontrakt upplåtas för betning. Behovet av foder har
också fyllts därigenom, att jordbrukarna inom de majsodlande trakterna i
stor utsträckning använda sina skördar för gödning av boskap från
betesområdena. Uppfödningen av fritt kringströvande hjordar, the range, har
av dessa orsaker till allra största delen försvunnit.
Boskapsskötseln i de västra betesområdena har att kämpa med stora
svårigheter, som dock småningom minskas, i den mån odlingen skrider framåt.
Sådana äro vilddjur, torka, svåra snöstormar samt giftiga växter. Vilddjuren,
företrädesvis coyoten eller prairie-vargen, Canis latrans, och skogsvargen,
C. occidentalis, hava tack vare skinnens värde och höga skottpenningar avtagit
i antal och finnas nu mest i bergstrakterna. De giftiga växterna, några
Astragalus-arter, kända under namn av »loco»-gräs, vilka framkalla en dödlig
kollerartad sjukdom, har man ej lyckats utrota annat än på smärre
inhägnade områden.
Lanthushållningen i de västra Pacific-staterna, California, Oregon och
Washington, omfattar, sedan invandringen österifrån nått dit, alla de olika
grenar, som förekomma i de övriga staterna. Boskapsskötsel fortsätter
som fri betning huvudsakligen i torra, höglänta trakter. Veteodlingen på
stora farmer fick en stor utbredning i det lågt liggande landet, i den mån
detta blev odlingsbart genom bevattning, men framför allt har under senare
tid odlingen av vin och andra frukter upptagit allt större del, såväl av de
högre liggande trakterna med svalare, för äpplen, päron, plommon m. fl.
passande klimat, som av det varmare låglandet, där oranger, fikon, persikor
m. fl. sydfrukter giva utmärkta skördar.
I dessa stater finnas dessutom unionens förnämsta skogar.
LANTBRUKETS EKONOMISKA STÄLLNING. Samtidigt med att
odlingens utsträckning hastigt ökade skördarna av vete och majs, vilka mer än
fördubblades under vardera 20-åren 1840—1860—1880, och den
förbättrade samfärdseln på kanaler och järnvägar till hamnarna underlättade
spannmålens export, bidrog spannmålstullarnas avskaffande i England och
krigen i Europa på 1850-, 1860- och 1870-talen samt den kaliforniska
guldfloden till att hålla uppe produktprisen. På 1870-talet började emellertid
dessa att nedgå och sjönko under nära 2 årtionden till en ruinerande låg
nivå. Orsakerna härtill voro flera. En var den starka utsträckningen av
nyodlingen i Amerika och därmed följande stegring av unionens skörd,
under det att skördetalen nedgingo i de östra staterna till följd av jordens
utsugning. Som en annan orsak nämndes den amerikanska pappersvalutans
starka stegring. Dessutom klagades över höga järnvägsfrakter.
I de östra nordstaterna, där folkmängdens starka stigning och industriens
tillväxt medfört högre jordpris och stegrade arbetskostnader samt tillika
jorden krävde gödsling för att giva tillfredsställande skördar, medförde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
