Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - IV. Det rationella jordbrukets period - Nordamerikas Förenta Stater - Det rationella jordbrukets tid – från år 1835
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nationell vikt beträffande lantbruket hålles årligen under namn av Farmers
national congress.[1] I kongressen äga deltaga dels ombud för de olika staterna
och territorierna, utsedda av dessas guvernörer, dels enskilda personer som
avlägga en viss låg avgift. Varje stat eller territorium har vid besluts fattande
rätt till 1 röst för varje 10,000 jordbruk inom dess område. Tid och plats för
nästa kongress utses av en verkställande kommitté. För att sprida kännedom
om kongressens uttalande och verka för beslutade önskemåls förverkligande
genom lagstiftning utses vid varje kongress en legislative agent.
ARBETAREFRÅGAN i Amerika, där arbetsprisen alltid varit mycket höga
i jämförelse med i Europa, har för övrigt i det hela lösts så, att man sökt
inskränka användningen av människoarbete till det minsta möjliga. I detta
syfte ha föga arbetskrävande maskiner och odlingsmetoder fått stor
användning, och arbetet på jorden och vid husdjurens skötsel har gjorts så bekvämt
som möjligt, även om noggrannheten i jordens arbete blivit lidande därpå.
Egendomarnas koncentration och regelbundna form gynna också
arbetsbesparing. Vid odling av säd, som kräver arbete blott under korta tider av året,
anställes vanligen den lejda arbetsstyrkan blott för dessa arbetsdryga tider, under
det att husdjurens skötsel och övriga dagliga arbeten utföras helt och hållet
eller huvudsakligen av jordbrukaren själv och hans familj. Till följd av
arbetarnas tillfälliga anställning liksom vid industrien har man också kunnat
uppehålla fordran på en hög grad av arbetsintensitet.
Dessa förhållanden ha haft till följd, att åtgången av mänskligt arbete är
så låg, att arbetskostnaden trots höga arbetslöner är ojämförligt mycket lägre
än i Europa.[2] Uppenbarligen är den vanliga egendomsfördelningen i
egendomar, som äro så stora, att de kunna hålla minst 1 par dragare, men ej
större, att det huvudsakliga dagliga arbetet kan utföras av ägarens eget
husfolk, en förutsättning för denna arbetsekonomi.
ARRENDE. Under det att nybyggaren i regel själv brukat och brukar den
jordegendom han förvärvat, har det blivit allt vanligare, att jord utlämnas på
vanligt penningearrende eller hälftenbruk. År 1900 voro över 1/3 av alla
jordegendomar i unionen utarrenderade. En anledning härtill är, att jord varpå
ett lönande jordbruk med trygghet kan bedrivas, ej är åtkomlig så lätt och så
billigt som förr. En vanlig anledning är också, att jordägaren, då han blir
gammal flyttar in till staden och då på grund av utsikten till värdestegring
hellre utarrenderar gården än säljer den. Aven är vanligt, att personer, som
köpt jord som kapitalplacering, taga ut sin ränta genom densammas
utarrendering.
Hälftenbruk, som i synnerhet brukas i södern, förekommer under olika
former. Vid sharecropping lämnar jordägaren jorden och en del av
inventariet, brukaren arbetet och vanligen hälften av kreaturen, där uppfödning
ingår i affären. Avkastningen delas lika. Vid sharerenting får jordägaren en
del av avkastningen i kontant arrendeavgift, motsvarande den del av
produktionsmedlen han tillskjutit. Bushelrenting, som brukas i Iowa, innebär att
brukaren är skyldig att till ett i förväg överenskommet pris sälja hela
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
