Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - IV. Det rationella jordbrukets period - Nordamerikas Förenta Stater - Det rationella jordbrukets tid – från år 1835
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mark omväxlande med den för plogen omedelbart lämpliga jorden gav
anledning att bibehålla en del jord ouppodlad, fortfor i regel uppfödning och
underhåll av alla de vanliga husdjursslagen och övergick man, i den mån
befolkningens tillväxt medförde ökad efterfrågan å mjölk och produkter av
denna, allt mer övervägande till mjölkboskap som huvudsak inom
husdjurs-aveln. I de södra mellanstaterna, där majs var huvudgrödan, blev däremot
svinaveln övervägande. I präriestaterna där oavbruten veteodling upptog den
mesta jorden, inskränktes i allmänhet husdjursskötseln till att fylla
husbehovet, men sedan jordens utsugning vid ringa eller alls ingen gödsling
gjort veteodling mindre lönande och kommunikationerna utvecklats, så att
även mindre hållbara varor lätt kunde avsättas, övergick man i de mellersta
präriestaterna liksom i de östra kuststaterna till ett blandat jordbruk med
mjölkproduktion. Längre västerut blev, som redan nämnts, uppfödning av
nötboskap till slaktdjur, hästar och i bergstrakterna får under ständig
betesgång förhärskande men inskränktes i den mån odlingen tog präriejorden i
anspråk, varvid slutgödningen av den på de fria betesmarkerna uppfödda
nötboskapen i allt större omfattning förlades till det majsodlande området,
och där möjliggjorde den fördelaktigaste användningen av grönfoder och
stjälk av majs, varefter svin fingo uppsöka den näring de kunde finna i
osmälta majskärnor i nötkreaturens gödsel.
Från 1870 ha stora framsteg i aveln av de olika husdjursslagen gjorts
genom de avelsföreningar, Breeders societies, som bildats för de särskilda
raserna.
I senaste tid har omsorgen om avelns förbättring lett till utfärdande år
1903 av Act regulating the importation of breeding animals, som gör som
villkor för införsel av husdjur, att de skola vara av ren ras och införda i
rasens stambok.
HASTAVEL. Intresset har fortfarande i främsta rummet varit ägnat åt
den varmblodiga aveln, särskilt för frambringande av travare, på vilket
område Förenta staterna intaga främsta rummet.
Fullblodsavel har bedrivits med stor framgång, i främsta rummet i
Kentucky och övriga mellanstater i östern (Virginia, Tennessee, Missouri, Ohio
och Illinois) men även i många andra delar av unionen. För övrigt har
kors-ningsavel med snart sagt alla mera kända europeiska raser bedrivits. De
s. k. indianponys eller mustangs äro mycket värderade som slitstarka
åkhästar. För utbildandet av tunga draghästar har Percheron-rasen, som
började införas i mitten av 1800-talet, haft största betydelse men på senare
tiden även Clydesdale.
Den vanliga draghästen vid jordbruket har uppkommit genom regellös
korsning och är en medelstor häst, vägande omkring 1,300—1,400 lbs (600—
630 kg.), något trög men mycket uthållig i arbete i långsam takt.
Hästarnas antal har under 1900-talet hållit sig omkring 21 miljoner,
motsvarande år 1900 278 och år 1820 170 djur per 1,000 inb., ett relativt stort
antal, som överträffas endast av Argentina, Uruguai och Paraguai.
MULAVEL bedrives i rätt stor utsträckning. Inalles finnes i U. S. A.
omkring 5 miljoner muldjur och åsnor, d. v. s. nära 1/4 av hästarnas antal.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
