Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - IV. Det rationella jordbrukets period - Nordamerikas Förenta Stater - Det rationella jordbrukets tid – från år 1835
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Mulorna äro särdeles högt skattade för sin uthållighet och sin stora styrka i
förhållande till storleken och foderbehovet och användas såväl till dragare
för lantbruksredskap som förspända för den lätta åk vagnen.
NÖTBOSKAPEN utgjorde till en början i allmänhet en blandad
avkomma av de djur, som invandrarna fört med sig, starkt påverkad av de
förhållanden, varunder den levde. Den sålunda uppkomna inhemska
boskapsstammen bestod därför mest av stora, högbenta, långhorniga djur med
kantiga former, mjölkfattiga och knappt bättre till slakt. Allt efter som
jordbrukarna nådde en mer tryggad ställning, började de att söka skaffa
sig bättre djur genom införsel av europeiska rasdjur. Antalet djur växte
starkt, sedan uppfödningen på de fria betesmarkerna i väster börjat få större
omfattning, men blev stationärt eller gick t. o. m. något tillbaka, då odlingen
trängde in på dessa marker, och har under innevarande århundrade hållit
sig mellan 56 och 68 miljoner eller omkring 600 per 1,000 inb. Omkring
1/3 av antalet angives i statistiken som mjölkkor.
I de landsdelar, där mjölkproduktion varit huvudsyftet, har jämte den
svartbrokiga låglandsrasen (här kallad Holstein-friesian), som började
införas redan på 1700-talet, Ayrshire-rasen förr varit mest ansedd, men i senare
tider har Jersey-rasen, införd från 1850-talet, och Guernsey-boskap, som
infördes något tidigare, stått främst i anseende för mjölkens kvalitet och
hållas här som i England vid herrgårdar samt i städernas närhet.
För köttdjursavelns förbättring har framför allt korthorn haft störst
betydelse, och avelsdjur av denna ras ha allt sedan 1800-talets början i stort
antal och delvis av mycket hög kvalitet införts från England. Hereford-djur
började införas år 1840 och ha i senare tid till följd av sin stora härdighet
mot de klimatiska påfrestningarna på betesmarkerna i västern fått stor
användning därstädes. Även Aberdeen-Angus-, Galloway-, Red polled m. fl.
engelska raser finnas spridda i olika delar av landet.
För avelns förbättring ha avelsföreningar bildats för de särskilda raserna
och föra stambok över dessa.
SVINUPPFÖDNING fick större omfattning, då invandringen nådde fram
till Ohiodalen, vars rika ek- och bokskogar lämnade överflöd på föda åt
svinen. Det är dock huvudsakligen i samband med odlingen av majs, vilken
visade sig vara ett i avseende på billighet och fettbildande förmåga
oöverträffligt foder, som svingödning vuxit till den stora industri, den blivit i
Förenta staterna. Från Ohio, Kentucky, Tennessee och Indiana har
svingödning och slakterirörelsen utbrett sig vidare väster- och norrut, så långt
majsodlingen når, och den första centralpunkten för slakterirörelsen, Cincinnati,
har som sådan överflyglats av Chicago, Kansas City, S:t Louis och
Minneapolis.
Den under början av 1800-talet utbildade storvuxna, lättgödda, svarta
eller svartfläckiga Poland-China-rasen (sid. 450), varmed sedan århundradets
mitt bedrivits renavel, har fortfarande varit den för industriell slakt
ojämförligt mest använda, men ännu några andra raser ha utbildats. Sådana äro
de storvuxna röda Duroc-Jersey och de helvita Chester White från Chester
County i Pennsylvania samt en snarliknande ras, Victoria, spridd i norra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
