Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - IV. Det rationella jordbrukets period - Canada
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
staterna skördeavkastningen på de nya vidder, som läggas under plog,
vinnes på bekostnad av jordens samlade förråd av växtnäring och visar
benägenhet att sjunka i jämnbredd med denna.
Om storleken av jordbrukets framsteg finnas endast ofullständiga
uppgifter i de statistiska räkningar, som från 1867 anställts vart 10:e år, tills
år 1918 årliga uppgifter började insamlas om jordbruk och husdjursskötsel.
Jordbruksbefolkningen har ökats procentiskt mindre än hela
befolkningen, så att den förras procental under senaste halvsekel sjunkit från 49
till 34.3 år 1910.
Av sädesslagen intager vete främsta platsen i avseende på såväl areal som
skördens värde. Vetearealen hade under ett halvsekel till år 1920 stigit från
640,000 till 9 miljoner hektar, det senare motsvarande nära 40 proc. av
åkern och veteskörden från omkring 450,000 till 9 miljoner ton, vadan
medelskördetalet ökats från 7 till 10 dt. per hektar. Canada har härigenom
närmat sig och vissa år överträffat Förenta staterna som veteexporterande
land. Höstvete odlas huvudsakligen i Ontario och Quebec, men i
prärieprovinserna så gott som endast vårvete. Det förra är avgjort överlägset i
avkastningsförmåga och lämnar i medeltal omkring 22 bushels per acre
(omkring 14 dt. per hektar), det senare gott 1/3 mindre. Förädlingsarbetet
har därför inriktats på att frambringa nya sorter med lika hög glutenhalt
som det vanliga vårvetet Red Fife men med högre avkastningsförmåga och
tidigare mognad. Ett avgjort framsteg i denna riktning är Marquis-vetet, en
korsning mellan Red Fife och ett ostindiskt vårvete Calcutta; denna sort
utgjorde år 1923 omkring 90 proc. av Canadas vårveteskörd och har även fått
stor spridning i Förenta staterna.
Havre intager ungefär hälften så stor areal som vete och utgör huvudsädet
i de östra provinserna. Tack vare jämförelsevis höga skördetal (omkring 30
bushels per acre = 26 hl. per hektar) är havreskörden nästan lika så stor
som veteskörden och lämnar liksom korn ett avsevärt överskott till utförsel
Rågodlingen är däremot obetydlig.
Majsodlingen har visserligen varit stadd i jämn ökning, men klimatet i
större delen av dominiet hindrar denna odling. Även till grönfoder för
ensilage är majsodlingen jämförelsevis obetydlig. Av baljväxter odlas mest
åkerbönor, däremot föga ärter. Lin odlas för fröskörd men även fiber
alstras över landets eget behov.
Sockerbetor odlas i Ontario och Quebec å omkring 8,000 hektar till 3
(på senaste åren 2) fabriker.
TRÄDGÅRDSSKÖTSEL. Odling av frukt och bär ha fått en stor och
tilltagande omfattning, och särskilt är äppleodling en betydande
inkomstkälla för Nova Scotia och Ontario i öster och British Columbia i väster.
Därjämte odlas mycket persikor utefter Eriesjön och i Columbia, plommon och
körsbär i Quebec och Ontario.
Ledningen av statens åtgärder för trädgårdsodlingens främjande
handhaves[1] av en avdelning av jordbruksdepartementet och en Dominion
horticulturist vid Ottawa försöksanstalt, och där liksom vid de provinsiella
försöksanstalterna arbetas med frambringande av förbättrade sorter av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
